Alldeles utefter vägen mellan Åtvidaberg och Falerum ligger en gård med gamla arbetarbostäder och den forna arrendatorsbostaden i Forsaström. Det var förr en vanlig bruksmiljö i dessa trakter. Järnbruket var igång en bit in på 1800-talet. Själva masugnen fanns 300 meter längre bort från familjen Dahléns hem.
1986 köpte Ingalill och Lars Dahlén de gamla husen. Dessutom köpte de en liten stuga på tomten, en så kallad undantagsstuga som någon gång i världen, när tid ges, ska rustas upp.
- Vi bor i ett hus som vi renoverat från grunden, säger Ingalill och bjuder in till förmiddagskaffe. De har bosatt sig i den gamla arrrendatorsbostaden. I huset intill, det som en gång rymde arbetarbostäder, har de inrett en verkstad. Här fortsätter de att uppehålla intresset för det som berg och mark kan ge i det gemensamma företaget NATURLIGT-vis. Det hamras, löds och smids i verkstäderna utefter Storån som slingrar sig nedanför husen. Stenar från när och lite mer fjärran blir till smycken. De arbetar också i silver. Tidlösa heter till exempel serien som Ingalill gör av kaffeskedar i silver.
Både Ingalill och Lars har "vanliga" jobb, Ingalill är lärare i Söderköpings kommun och Lars arbetar som byggnadskonstruktör. Smyckestillverkningen var kanske en gång något av en hobby, men i dag är den definitivt mycket, mycket mer. Intresset för berg och sten har blivit ett sätt att leva.
- En septemberkväll för några år sedan hörde jag ett tjut utifrån verkstaden, berättar Lars. Det var Ingalill som just upptäckt att det kunde finnas bilder i slagg vi hittat efter järnmalmshanteringen här i trakten. Sågar man på rätt ställe framträder olika bilder av sjö och hav och sjö.
Om slaggen innehåller mer av koppar blir bilderna blåare, mer järn gör dem gröna. Bitar av slaggen slipas och blir till smycken.
- Titta på skönheterna, säger Ingalill plötsligt och pekar på en bit granit från jordens inre. Runt om i verkstaden finns det sten av diverse slag. Grön marmor från Kolmården, svart från Italien, sandsten från Öland, glimmerskiffer som går i dagen på Dahléns egen tomt. Det är sten från Tjällmo, från Fångö och borrkärnor från provborrningarna runt Oskarshamn.
- Stenarna pratar med oss, säger Ingalill och visar på skiftningar och mönster.
Det är ett äventyr att vandra kring i verkstaden och titta på allt. Det blir också en lektion i vad urberget ger oss.
Vi går runt och tittar och känner. Här finns halsband av järnmalm, så kallad hematit, svarta som kol men högblanka men också halsband av just kol, eller jet, och som förr kallades begravningssmycken. Det finns silverskedar och silversockertänger, som också blir till smycken. Av en sockertång kan man få både örhängen och armband. Ingalill och Lars har också en kärlek till snäckor och har samlat och köpt många under resor.
Tillfälligt instängda (för att en av besökarna är lite hundtveksam) finns fyra hundar som väntar på att få springa lösa, precis som matte och husse mellan bostad och arbete, två saker som gärna får flyta ihop i Forsaström.