LÄS MER: Så säger polisen om vad som hände.
Telefonsamtalet från hantverkaren gjorde Cilla Ramnek både skakig och rädd. Tjuvar hade slagit till mot hennes sommarboende i Furåsa, söder om Vadstena, och sökt igenom boningshus och sidobyggnader. Vespor, cyklar, gräsklippare, antika möbler, silverbestick, fina textilier och mycket annat var borta.
Exakt hur stor förödelsen var visste hon inte just då, men klart var att gärningsmännen hade lämnat stället bara några timmar tidigare. En granne hade sett dem med släpvagn i trädgården men trott att det kanske rört sig om en flytt.
– Jag satt hemma i Stockholm och hade ingen bil att kasta mig in i. Det första jag gjorde var att ringa polisen, jag ville ha hjälp. Kanske skulle tjuvarna komma tillbaka.
Samtalet blev inte som hon hade tänkt sig. Cilla Ramnek upplevde bemötandet som avmätt.
– Jag försökte förklara vad som hade hänt men det var totalt ointresse. Jag kände mig nästan löjlig för att jag ringde, säger hon och fortsätter:
– Först trodde jag att de skulle åka ut men nej, det var ett sommarhus och det fanns inte tid. Polisen gjorde klart för mig att det skulle skrivas av direkt.
Cilla Ramnek säger att hon upplevde att hon inte blev lyssnad på. I polisanmälan, som hon senare fick hemskickad, upptäckte hon felaktigheter, bland annat att det saknades vittnen till händelsen. Detta trots att hon berättat om sin granne.
Och när hon kom ned till sommarhuset hittade hon möjligt bevismaterial i form av en kvarglömd tjuvmössa.
– Jag ringde tillbaka för att rätta till anmälan och blev då uppmanad att lämna in mössan i en papperspåse på närmaste polisstation.
Hon säger att hon är medveten om Polisens ansträngda situation och att vissa ärenden prioriteras bort. Däremot efterlyser hon ett bättre bemötande av människor som utsatts för dessa brott. För egen del växte känslan av otrygghet när hon insåg att hennes fall inte ansågs värt att utreda.
– Kanske att Polisen ändå skulle ha tid att visa ett större deltagande. Om de inte kan skydda folk så måste de utveckla nya rutiner för att medborgarna ändå ska känna sig trygga och lugna.
Trots att det gått en tid har mardrömmarna och tankarna på försäljning inte försvunnit. Det pågående bygget av en ateljé fortsätter men planerna på att leva och verka i området har tillfälligt lagts på hyllan.
– Ena timmen tänker jag att jag älskar det här stället, andra timmen att nä, nu får någon annan ta över. Vi får se. Det blir nog en sommar med många känslor.