Det är i varje fall svårt att komma på något bättre sätt att ta reda på det. Tänk er höstskogen, med fukten, det gulnande lövverket, svamparna som skjuter upp och fågellivet som prasslar alldeles inpå.
När Grufvlunken anordnas varje höst handlar det om cirka en mil av den varan. Det är något man njuter av, i samvaro. Det lunkas med trevligt sällskap, kaffe på vägen och korvgrillning när man kommer fram.
Börje Gustavsson och hustrun Lotta har rest från Örebro för att lunka i Godegård.
-- Jag är uppvuxen i de här trakterna och det är väldigt roligt att komma hit och se allt igen. Man kommer ihåg så mycket av allt det här omkring, säger Börje Gustavsson.
Vi går en stund och det småpratas en hel del omkring oss, paret Gustavsson är inte de enda som har känningar i bygden. Vi passerar Mellantäppan där den stora auktionen för lantbrukarna hölls en gång om året. En gammal källa ligger där också, och en husgrund. Men för ett otränat öga finns risk att alltsammans går som skogsmark. Det är länge sedan ruljansens dagar.
Karl-Uno Örman hinner i fatt. Han är uppvuxen i Krassbäck, gården där skidklubben har sitt klubbhus i dag. Det är också där som Grufvlunken startar. Karl-Uno slår direkt an på ämnet gamla goda minnen.
-- Du Börje, kunde man inte se ditt hus i Höka från vårt i Krassbäck förr?
-- Jo, eller nej. Det vet jag inte. Gick det verkligen, svarar Börje Gustavsson frågande.
Det låter på diskussionen som att den har förts flera gånger tidigare. Damerna halkar efter lite. Gunhild Källqvist berättar om hur hon jobbade på posten i Godegård, och om hur tågen stannade vid Godegårds station. Posten la ner sitt kontor och Gunhild Källqvist flyttade till Örebro. Dit hade syskonen flyttat, där fanns jobben och där fanns blivande maken.
Det sluttar lite uppåt och man får allt lite flås. Strax efter kalhygget är vi framme vid Stolpabygget där flera familjer bott och verkat genom tiderna.
-- Frans var nog en av de sista. Han blev lite av en profil i Godegård. Han jobbade med alla möjliga saker och man kunde stöta på honom lite överallt. Ja, och så var det Fridolf som såg till att trampa upp en stig i snön för att barnen skulle komma till skolan, berättar Karl-Uno Örman.
Grufvlunken startade för 14 år sedan. Det stora syftet med lunken har blivit att visa människor den vackra Godegårdsbygden och passa på att berätta exempelvis om gamla kvarlämningar från förr som man stöter på.