När larmet går är det bara en sak som gäller för deltidsbrandmännen.
-- Nummer ett är ju att rädda liv, säger Janne Gustafsson.
Håkan Karlsson och Bo Jacobsson nickar instämmande. De har alla tre varit deltidare i 20-30 år.
Och räddar liv, det gör de uppenbart. Eftersom de själva bor i bygden kan de den som sin egen bakficka. Fem minuter efter att de fått pipet i personsökaren ska de vara på väg i bilen.
-- Oftast klarar vi det på ett par tre minuter. Man släpper allt och sticker i väg. I somras var det en av oss som sprang in på stationen i kalsonger, säger Håkan Karlsson och de andra drar på munnen.
-- Vi tyckte nog att det såg lite underligt ut. Men klockan var fyra på morgonen och då rör det sig i och för sig inte så många i Godegård, fortsätter han.
För snart två år sedan föränd-rades verksamheten ganska radikalt då brandmännen fick utökade uppgifter. Nu är samtliga tolv deltidsbrandmän i Godegård utbildade i livräddning och i att kunna ge syrgas åt personer med andningssvårigheter. Detsamma gäller deltidskåren i Tjällmo. Satsningen har slagit väl ut.
-- Jag tror att man räknade med ett tiotal larm om året för oss, men det har ju visat sig att det blir betydligt fler än så, säger Håkan Karlsson.
Ofta handlar sjukfallslarmen om att den sjukes puls sviktar eller att han/hon har andningssvårigheter. Deltidsbrandmännen kan ge första hjälpen genom att kontrollera andning, blodtryck och puls samt lägga patienten i sidoläge. De har också möjlighet att mäta syrehalten i blodet och ge patienten syrgas.
De minns särskilt ett fall som Janne Gustafsson och Håkan Karlsson var ute på.
-- Det var en äldre man som var mycket illa däran. När vi hittade honom hade han väldigt låg syrehalt. Vi fick ge honom syrgas och då såg vi hur det hjälpte, och hur värdena steg.
Det finns både för- och nackdelar med att känna folket som de åker ut till. När det gäller att hitta fram är det bara praktiskt. Men det finns baksidor.
-- Självklart är det inte roligt att komma hem till drabbade människor som man känner, säger Håkan Karlsson.
Men det kan också ha en lugnande effekt, menar Bo Jacobsson.
-- Till exempel en kvinna som vi kom hem till när hennes make var dålig. Jag upplevde att hon blev lugnad av att det var just vi som kom, säger Jacobsson.
När de kommer till platsen kan mycket av poängen vara att just lugna. Anhöriga som ringt räddningstjänsten kan andas ut och känner att de inte axlar hela ansvaret.
-- Ibland kan det vara så enkelt som att hålla någon i handen och tala om att ambulansen är på väg, säger Håkan Karlsson.
Det märks att de gillar uppgiften, alla tre talar om deltids- arbetet som ett kall, och de trivs tillsammans.
-- Det blir mycket jargong eftersom vi känner varandra ganska väl. Det blir väl så när vi träffas minst en gång i veckan för att öva, säger de och lutar sig tryggt mot brandbilen.
Brandbilen, ja. Det är den som de rycker ut med, oavsett vilket larm det rör sig om.
Det kan nog se lite udda ut när en stor brandbil rullar upp på gårdsplanen hos den sjuke. Brandmännen i Godegård har blivit lovade en mindre bil också, men de har inte fått någon ännu.
Kanske är det sådant deltidsbrandkårer måste leva med.