Av de 20 som bor på servicehuset Solgläntan i dag behöver den stora majoriteten hjälp nattetid. Försvinner nattpersonalen förlorar servicehuset sin karaktär av trygghetsboende.
Förslaget att avveckla nattpersonalen och ersätta den med en nattpatrull som ska utgå från Borensberg, beror på att socialnämnden i Motala måste spara pengar. I mitten av september tar nämnden ställning till sparförslaget. Det väcker upprörda känslor bland de äldre.
De flesta boende är vårdkrävande och flera kräver dubbel bemanning i samband med lyft och vändning i sängen. Man kan nästan jämföra med långvård, anser de anställda.
I dag arbetar 12 anställda och en samordnare dagtid och sju natt.
-- Om nattpersonalen dras in kommer de flesta inte att kunna bo kvar här, säger Inga-Lill Byström. Kanske det kan bli frågan om två--tre. Hon har arbetat på Solgläntan i 25 år.
De boende kan inte tänka sig ett beslut som kan få konsekvensen att servicehuset läggs ner. Vart ska de i så fall ta vägen? Ingen vill flytta. Gemenskapen är påtaglig. Flera av de boende är faktiskt tidigare Mo-talabor, som har placerats i Godegård av olika skäl.
Inger Gustafson har bara bott ett år på Solgläntan, men hon har hunnit rota sig ordentligt.
-- Det är inte klokt att dra in nattpersonalen! Den är nödvändig när man inte kan klara sig själv. Jag behöver hjälp att komma upp på morgonen och det gäller de flesta. Höjdarna kunde komma hit och se hur det är att jobba här.
Inger stortrivs i servicehuset och i sin lägenhet. Hon sätter särskilt värde på uterummet med sina blommor, en uppskattning som hon delar med flera av sina kvinnliga kamrater.
-- Om servicehuset läggs ner vet jag inte vad jag gör. Jag skaffar en bomb!
Stellan Mild förstår inte hur man kan tänka sig att dra in personalen på natten. Ett sånt beslut vore vansinnigt.
-- En nattpatrull kommer inte att fungera. Hur blir det om servicehuset stängs? Nu äter ju skolbarnen här. Vart ska de ta vägen?
Märta Eriksson tycker att beslut tas över huvudet på de gamla.
-- Det här är ett hem för oss och vi kommer bra överens. Men vi får inget veta. Vi bör få mera information.
Stina Danielsson är 93 år och har varit mycket vital ända tills helt nyligen då hon föll och skadade höften. Därför behöver hon mera hjälp än förut. Men intellektet och det goda humöret har hon i behåll. Dotterdottern Kristina Karlsson, som bor i Godegård är glad över att mormodern bor så bra och trivs så. Hon och hennes mor hälsar ofta på.
-- Det här måste vara det bästa servicehemmet i Östergötland! säger Kristina. Omtanke och värme omger alla. Jag är imponerad av att det finns ett ställe som det här.
Och Stina säger att hon inte kan annat än trivas. Allt är bra.
-- Personalen är så fin. Men de skulle kanske behöva vara lite flera. Jag hoppas att det fina som har byggts upp här inte förstörs.
Ulla Henriksson säger att hon blev chockad när hon fick höra talas om förslaget att dra in nattpersonalen. Hon behöver hjälp dygnet runt, eftersom hon lider av den kroniska lungsjukdomen KOL och måste ha syrgas.
-- Jag vet att jag bara kan bli sämre. Det här kändes som paradiset direkt när jag flyttade in. Jag växte upp i ett fattigt hem och fick arbeta hårt. Därför har jag också problem med mycket värk. Servicehuset är viktigt, inte bara för oss äldre. Det är en samlingsplats och det ordnas underhållning för oss varje vecka.
Ulla anser att det är barockt att ta bort nattpersonalen.
-- Det kan hända saker snabbt när man blir äldre. Och jag orkar inte flytta en gång till.