Åsikterna går isär om det var rätt eller fel att sälja ut "kronjuvelen" för 50 miljarder kronor till den amerikanska biljätten. 75-årsjubileet firas dock gemensamt eftersom varunamnet ägs av båda Volvoföretagen.
En som fortfarande är övertygad om att det var rätt beslut är Volvokoncernens chef Leif Johansson. Detta trots att Volvo Personvagnar redan genererat många miljarder till Ford samtidigt som AB Volvo, där lastvagnsrörelsen är dominerande, haft stora ekonomiska problem. Inte minst på grund av att lastbilsmarknaden rasat till ett bottenläge i USA.
-- Jag är övertygad om att det var rätt beslut. Dels utvecklas Volvo Personvagnar väldigt väl i hägnet av det stora Ford, dels så tycker jag att Volvos position när det gäller lastvagnar, anläggningsmaskiner, Penta och Aero har förbättrats väldigt fint. Så jag är mycket nöjd med utvecklingen, säger Leif Johansson till TT.
Saknas inte det extraben som personvagnsbolaget utgjorde för koncernen?
-- Jag saknar personvagnar varje dag, men jag tror ändå att det var rätt beslut både för deras framtid, men även för Volvos utveckling.
Försäljningen av Volvo Personvagnar var inte speciellt väl tajmad med det ras som sedan inträffade på den amerikanska lastbilsmarknaden. I bokslutet för 2001 tvingades Volvo redovisa en förlust på 1,9 miljarder. Rörelseresultatet blev visserligen 3,2 miljarder men det urholkades av höga omstruktureringskostnader. Ett antal analytiker bedömer ändå att det kan bli en vinst på ett par miljarder i år och kanske sex miljarder nästa år.
Leif Johansson kunde nyligen redovisa att Volvo ligger hack i häl på Daimler Chrysler i kampen om vem som är störst i världen på lastbilar. Redan i fjol gick Volvo förbi som världens största dieselmotortillverkare efter införlivandet av Renaults lastvagnsbolag och dotterbolaget Mack Trucks.
Volvo Personvagnar offentliggör inte längre sina resultat, men vd Hans-Olov Olsson har varje år de senaste åren sagt att vinsten ökat och nått nya rekordnivåer.
Ett huvudskäl för Johansson att sälja personvagnsdelen var att kostnaderna för att utveckla nya modeller i längden skulle bli för höga och att det därför behövdes en ägare med större resurser.