Marelden syns bara när det är mörkt ute, antingen blixtrande klarblå eller mjölkigt grönvit. Har man tur flammar den upp runt kroppen när man hoppar i havet. Stävar båten fram över det nattsvarta vattnet kan skrovet lysas upp underifrån och svallvågorna och kölvattnet skimra i blått.
Det är något visst med mareld. Något som gör att lejonparten av alla de träffar ordet ger på internet inte har med naturfenomenet i sig att göra, utan med terapi, konst, folkmusik. Det är bokförlag, ateljéer och visor som är döpta till just Mareld.
Men det sagolika ljusskenet med det vackra namnet har en naturlig förklaring. Det är frukten av en kemisk reaktion hos en liten vattenorganism som varken är djur eller växt, utan snarare ett slags mellanting. Mareldsflagellat heter den. Som en utväxt på den runda encelliga kroppen sitter nämligen en flagell, en liten piska. Flagellaten använder piskan som en åra att ta sig fram med i vattnet.
-- När flagellaterna får sig en liten skakning som när man rör vid dem så släpps ljuspartiklarna loss, berättar Fredrik Norén, doktor i marinbiologi.
Det finns två typer av mareldsflagellater i Sverige.
-- Den ena avger ett blått sken, den andra ett grönt, säger han.
Runtom i världen finns fler organismer som sänder ut ljus, som fosforescerar. En undersökning i Svarta havet visade att där fanns runt 30 olika planktonarter som avger ljus, berättar Fredrik Norén. Exakt vilken roll marelden spelar har dock inte gått att bevisa.
-- Antagligen är det ett skydd mot att bli uppäten.
Skälet till att mareld förekommer så ymnigt just under sensommaren är värmen. Då finns rikligt med småplankton i vattnen, mareldens föda. Flagellaterna förökar sig då med extra hög hastighet, genom celldelning, och förekommer i massor från ett par meter under vattenytan och uppåt.
Flagellaterna är i sig färglösa och genomskinliga, liksom maneter. Precis som maneter är de också plankton. Mot slutet av blomningstiden, i juli och augusti, driver vissa mareldsflagellater samman i stora sjok. Vattnet blir såsigt och skiftar dagtid mellan rosa och brunt. Men det är inte farligt eller giftigt.
Yrkesfiskaren Ingemar Granqvist i Fjällbacka, såg marelden första gången när han var fem eller sex år.
-- Jag slängde en sten i havet och såg vattnet lysa upp. Då visste jag inte vad det var, så det är klart att jag blev litet fundersam.
Som yrkesfiskare och sjöbjörn ser han mareld ett par gånger årligen.
Senast det var mareldsdags, i mitten av juli, var det ett klart och stort sken som lyste upp vattnet kring båten.
Mareldsorganismen beskrevs första gången 1816, mycket tack vare att mikroskopet uppfunnits. Redan då slog vetenskapsmän fast att den varken är djur eller växt.