Statyer från hela Europa ska scannas tredimensionellt och omvandlas till datafiler i det EU-stödda projektet. Genom att hålla i ett föremål som påminner om en penna kan man sedan röra handen genom luften och känna föremålets form, fastän det inte finns där. Pennan är nämligen egentligen fäst vid en liten robot som gör motstånd när handen kommer i kontakt med föremålets "yta".
-- Känner man med handen så är det ingenting där, men håller man i den här pennan så känner man konstverkets form, berättar Gunnar Jansson.
Han forskar i perceptionspsykologi på Uppsala universitet och deltar som ende svensk i projektet.
I helgen ska han hålla en presentation av arbetet på en internationell synkonferens i Göteborg. Konferensen, som inleds på söndag, arrangeras vart tredje år på någon plats i världen och cirka 800 deltagare från 90 olika länder väntas delta i år.
-- Avsikten med vårt projekt är att göra konstverken tillgängliga även för dem som är synskadade, berättar Gunnar Jansson.
Hans uppgift är att anpassa tekniken så bra som möjligt till människans sinnesorgan.
Själva tekniken kallas för en haptisk display, det vill säga en display som använder känsel som sinne istället för syn eller hörsel. Enklare varianter har funnits i ungefär tio år och de senast utvecklade används bland annat inom medicinen, för att träna kirurger.
EU-projektet kommer att pågå under tre år. Inscanningen av konstföremål har påbörjats i Italien och eventuellt kommer även ett svenskt museum delta.
På sikt är det meningen att konstföremål på museum över hela Europa ska scannas in och bilda ett bibliotek med virtuella statyer.
Konstverken ska sedan kunna upplevas på alla de museum som har den nödvändiga utrustningen.
-- Tjänsten ska kunna användas även av seende, men för synskadade är det förstås särskilt intressant eftersom det kanske är deras enda möjlighet att uppleva konstverket, berättar Gunnar Jansson.
30 april 1951, Linköpings city.
Majkarneval.