Att köpa gården var inte självklart från början men sedan inflytt har familjen inte ångrat sig alls. Sedan inflytt har de bland annat bytt tak och byggt till verandan.
Längst upp på kullen, med utsikt över åkrar och ängar fram till närliggande gårdar, ligger det vita boningshuset. Här bor Dennis och Frida tillsammans med barnen Hjalmar och Sally sedan 2016. Gården som består av såväl gårdshus, ladugård och flera hektar skog var egentligen mer än vad Dennis någonsin trott att han skulle ha råd med. Så när han fick frågan om att köpa gården av den förra ägaren sa han nej först.
I hönshuset finns det gott om plats för hönsen som också har en större inhägnad de bor i på nätterna.
– Vi bodde redan så bra. Huset hade jag byggt själv och vi hade sjötomt. Det fanns ingen anledning för oss att flytta, säger Dennis.
Men när paret började fundera mer på erbjudandet blev det plötsligt svårare att säga nej. Dennis som driver eget som grävmaskinist och gillar att jaga ville gärna ha egen mark och här fanns det plötsligt möjlighet till det. Frida var mer tveksam. Hjalmar var inte ens två år gammal och lillasyster Sally var på ingång. Tomten var igenväxt och det fanns massor att göra på huset innan det skulle uppnå den standard som de ville ha. Trots det, så valde familjen att satsa på sitt nya boende och det har de inte ångrat.
– Jag älskade vårt gamla hus och vi tillbringade mycket tid tillsammans ute på sjön. Men efter att vi flyttat hit så har jag inte saknat det alls.
Sju fungerande kakelugnar finns i huset och används flitigt.
Närmast huset finns ett nyrenoverat gårdshus som hyrs ut periodvis året runt.
Bostadshuset var väl omhändertaget av de förra ägarna som gjort varsamma renoveringar av huset ska ha flyttats runt 1870 från Redinge. Murstocken var intakt och till den tillhörde hela sju fungerande kakelugnar som under vinterhalvåret används flitigt av familjen.
Tillsammans har de renoverat och byggt ut huset i flera omgångar. Först med en veranda med tillhörande hall eftersom den förra hallen var lite trång fungera en barnfamilj. Senare byggdes en stor glasveranda som löper längs hela baksidan. I varje moment har man varit noggrann med att gå i stil med huset vilket gör att tillbyggnaderna inte sticker ut. Likväl har de lagt tid på detaljerna, som att hitta gamla dörrhandtag även i de nya dörrarna i huset och att trösklarna som suttit där sedan huset byggdes fått stanna kvar trots att de ibland är något opraktiska med sin höjd.
När familjen köpte gården var det väldigt igenväxt runt huset men idag ger trädgården ett rent och prydligt intryck.
Sovrumsgolvet har en nivåskillnad på över tio centimeter från kant till kant. Kvällsljuset genom de munblåsta fönstren sprider ett häftigt sken om kvällarna.
Stor glasveranda, vackra vinklar och detaljer som äldre ljuslyktor smälter vackert in i omgivningen.
– Vi har fräschat till allting men vi har inte ändrat så mycket. Det som gjordes förr är mer gediget, konstaterar Dennis som varit den som byggt mest. Även om de hjälpts åt med mycket står han för planeringen och mycket av grovjobbet. Varje sak de gjort eller lämnat kvar som det var har varit ett medvetet val.
– I vårt förra hus hade vi aldrig accepterat att vårt sovrumsgolv har en nivåskillnad på över tio centimeter från vägg till vägg men här är det en del av husets charm, fortsätter Dennis.
Inomhus har de slipat alla gamla trägolv och putsat väggarna. Alla fönster målades istället för att bytas ut vilket paret är tacksamma för idag.
– Kvällsljuset i de här gamla munblåsta fönstren är otroligt, berättar Frida som också gärna hjälper till med gårdens olika projekt även om hon helst fixar inomhus.
I trädgårdslandet odlar Frida både grönsaker och blommor. En del har hon fått av sina morföräldrar och dem förvaltar hon väl.
Äldre detaljer som en gammal skolbänk och garderob finns i Hjalmars rum.
Inredning och växter har alltid varit ett stort intresse som hon nu får utlopp för. Hon besöker gärna loppisar för att hitta saker som passar in inredningsmässigt. Sobra, naturnära färger blandat med trä är tongivande inuti huset.
Medan Dennis anser sig kunna bo i vilken stil på hus som helst så länge det känts rätt så har Frida verkligen hittat hem.
– Jag trivs med det gamla. Jag kan titta på våra trösklar som är över 150 år gamla och tänka på dem som bott här innan oss. Det känns tryggt på något vis.