Först lite siffror: Femte upplagan av Sköna Gröna Grebo vid Klockaregården lockade imponerande 1 500 personer i lördags. Det är 500 fler än förra året. Detta trots hård konkurrens från Lasse Winnerbäck som spelade i Linköping.
Michael Phalén, en av arrangörerna och en av de femtio entusiasterna bakom musikfestivalen, pustar ut dagen efter. Han är nöjd. Även innan kassan är räknad. Festivalen bygger på frivilliga bidrag och han hoppas det ligger en slant som gör möjlig även nästa år.
Och så är han stolt:
- Vi drog 700 fler än Nykvarnsfestivalen i Linköping, till exempel. Och vi har inte fått en spänn i bidrag från Åtvidaberg, trots att detta är den största kulturhändelsen i Åtvid, säger han.
Kanske var det Grebohandlaren Mattias Persson som lockade storpublik, när han spelade i bandet 6.08 som invigde festivalen vid tretiden. Eller mer troligt hans namne som gick på scen nio timmar senare. Mattias Persson skrattar:
- Det var många som inte trodde på att det var riktiga Perssons Pack som skulle komma hit, utan att det var jag som låg bakom. Det fanns en tid då jag själv for land och rike runt och åkte till Bollnäs för att se Perssons Pack. Nu kommer de hit. Det är coolt. (Per Persson bor i Bollnäs, red:s anm).
Eller kanske är det festivalgreppet som lockar publik. Här finns allt från småbarn med hörselskydd till åldermor med rollator. Däremellan tonåringar, barnfamiljer med picknickkorg och hängivna groupies. Som Britt Ljunggren och Mari-Louise Dahlkvist som applåderar sina karlar i bandet Lilla Gänget.
- Det blir en familjär stämning och det här är något man snackar om i Grebo länge, säger Britt Ljunggren.
En bit in på söndagsdygnet och ett par extranummer senare går Perssons Pack av scenen. Och Greboborna får något att snacka om. Till det är dags igen nästa år, eller?
- Jo, vi vill ju det, säger Michael Phalén.