1920 inleddes Hästholmens flygplats storhetstid. Nu, hundra år senare, är det dags att återuppliva minnena.
Markägaren, familjen Tegnebo på Tegneby Norrgård, har slagit vallodlingen tidigt på morgonen, så landnings- och startbanorna är redo. Det lilla planet, en Piper Cherokee från Motala Flygklubb med Niklas Odeheim vid spakarna, går ner på åkern.
– För hundra år sedan ansågs den här platsen alldeles utmärkt som flygfält, berättar Niklas Odeheim. Det brukar också vara bra väderförhållanden här.
Niklas Odeheim hittade en bok om Hästholmens flygfält och insåg att det faktiskt är precis hundra år sedan det kom till.
– Flygfältet är ganska okänt för de flesta idag, men det är en del av den svenska flyghistorien – värt att uppmärksamma, säger han.
Och i dag firar han och klubbkompisen Lars Westberg 100-årsjubileet genom att visa att det går utmärkt att både landa och lyfta från det forna flygfältet. Flera gånger gör Cherokeen turer med passagerare över slättlandskapet.
Det var under flygets allra första tid, 1920, som flygkompaniet i den svenska armén fann att en åker nära Hästholmen var precis vad de letade efter. Militären sökte dessutom en bra skjutplats och den hittade de i närheten. Ner mot Vätterns strand placerades skjutbanorna, och på en klövervall intill gården Stora Lund anlades flygfältet.
På den tiden sjöd det här området av liv, kan man tänka sig. Flygplanen lyfte och landade på fältet, militären hade skjutskola med förläggningar på Stora Lund, gods- och persontåg tuffade förbi på järnvägen alldeles intill, och i Hästholmens hamn var det livlig trafik.
På 1930-talet utvidgades flygplatsen för postflygets behov och under andra världskriget utnyttjades fältet intensivt av flygflottiljen i Malmslätt.
Men den tekniska utvecklingen gick ifrån det lilla flygfältet som lades ner 1949 och plöjdes upp för att återgå till jordbruksmark. På 1990-talet upphörde också verksamheten på skjutfältet. I stället har områdets naturvärden fått betydelse. Stora Lund blev naturreservat 2003, intill ligger Ombergs golf.
I dag finns ett enda konkret spår kvar från det gamla flygfältet: betongfundamentet till fältets vind-T, den speciella vindflöjeln.
– Vi brukar sätta upp nya vindstrutar efter hand, men de blåser sönder ganska fort, säger Marie Tegnebo.
Den här jubileumsdagen spelar det ingen roll. Det är alldeles vindstilla. Perfekt för en flygtur.