Det är full aktivitet i Hästholmens hamn. En rund träkonstruktion lastas upp på en båt. En bit bort står tolv säckar med sten uppradade på kajen, två av dem lyfts upp på båten med hjälp av en vinsch. Det är en grad i luften och i vattnet denna tisdagsmorgon.
– Det är nervöst nu, det är mycket som ska klaffa, säger Katarina.
För ett år sedan blev det officiellt att Katarina var en av konstnärerna i projektet "Rätten till Vättern", ett initiativ startat av Österängens Konsthall i Jönköping. Temat är Vättern och dess rättigheter, Katarinas konstverk heter "Viska Lyssna".
– Det är ett rundabordetsamtal under ytan, en tankemodell, ett "viskande" samtal med fiskar, kräftor och molekyler.
Runt omkring sjön kommer det placeras ut fem stolar, i Hästholmen, Jönköping, Borghamn, Karlsborg och Hjo.
– Där kan man sitta och "lyssna" på samtalet som pågår under ytan.
Varför är verket just i Hästholmen?
– Stenen är från Borghamn, vilket är nära. Sedan är det mycket dykaktiviteter här. Jag hoppas det blir en grej som dykare vill simma till och titta på.
Konstverket ska placeras på botten, drygt fem meter under ytan. Det är en rund träkonstruktion som konstnären liknar vid ett bord. Denna ska fyllas med kalksten och sänkas ner.
– Det hela handlar om en föreställningsförmåga. Att betrakta sjön som en helhet och lyssna på den när man exempelvis tar olika beslut om den.
Verket innehåller bara nedbrytbara element.
– Jag vill inte bidra med mer skit, det är en angenäm känsla att inte göra skada på jorden. Träbordet är av ek och kommer förmultna, den är ihopmonterad med plugg. Det ska vara till gagn för livet under ytan, som boplats för djur och organismer.
Katarina Valbo har jobbat med offentlig utsmyckning i 30 år. Hon kommer ursprungligen från Umeå och har studerat konst där, i London och Stockholm. 1990 flyttade hon till sitt nuvarande hem, Hullaryd, mittemellan Aneby och Tranås.
– Jag ville ha utrymme, koncentration och låga utgifter. Det var ett stort steg att flytta från London och Stockholm. Var det smart eller inte, det är svårt att säga. Vissa saker hade varit enklare där men jag tycker samtidigt om att ha ett stort hus och mark till en låg peng.
Som konstnär vill Katarina kommunicera angelägna frågor.
– Människor tar till sig information på olika sätt, kultur är ett av dem.
Har du stött på några svårigheter under vägen?
– Att hitta den optimala dagen för sjösättning. Vi hade bokat i början av januari, men det ställdes in. Det är bland annat på grund av väder och pandemi. Många är inblandade och det är svårt att alla står stand-by. Dykare, båten, filmare, fotografer och konsthallen.
Denna morgon är alla inblandade på plats. En fullastad båt lämnar kajen i Hästholmen och åker ut till konstverkets tilltänkta plats, femton meter ut från land.
– Den måste ligga på ett djup så ingen båt går på den, men samtidigt så grunt att man även kan skymta det från land.
En dykare ger klartecken och träkonstruktionen sänks ner i vattnet. När den landar på botten, hamnar den fel. Korgen måste firas upp och säcken med sten måste skäras upp och tömmas på "fel plats". Hela proceduren måste göras om igen.
Hur känns det nu?
– Jag är ganska skärrad.
Efter andra försöket kommer konstruktionen på rätt plats.
– Det känns väldigt skönt. Tror den blev precis på rätt plats nu. Nu är det bara resten av säckarna kvar, vet inte hur länge dykarna klarar att vara i vattnet.