När man beslutar om en strandskyddsdispens så tar man också ställning till tomtplatsen. Det är Länsstyrelsen skyldig att göra och även kommunen gör det som första instans.
– Kommunen beslutade att hela fastigheten skulle vara tomtplats och vi höll helt enkelt inte med. Det är inte särskilt ovanligt, utan det händer då och då att vi korrigerar tomtplatser, säger Jan Persson.
Det Länsstyrelsen tittar på vid en tomtplatsavgränsning är i vilken utsträckning ett område runt en fastighet är privatiserat och i anspråkstaget. Om det inte är i anspråkstaget så ska det bli allmänrättsligt tillgängligt område.
– Det innebär helt enkelt att man har gjort i ordning området runt huset så att det ger ett tydligt intryck av att vara privat. Då är det ingen allemansrätt. Det kan vara mer eller mindre tydligt att se. Jag kan inte säga att det här var världens lättaste fall. Det är en bedömning man får göra helt enkelt.
Anledningen till att det inte gjordes en avgränsning 2015 när de fick dispens för bryggan beror enligt Persson på att tomtplats inte behöver bestämmas när dispensen gäller bryggor eller andra anläggningar. Det är främst vid dispensansökningar som gäller byggnader som tomtplatsavgränsning ska göras.
Tomten sträcker sig cirka 40 meter längs Östgötaleden. Att det sedan är miltals av allmänrättsligt tillgängligt område vid Vätterns strand spelar ingen roll för beslutet, enligt Persson. Inte heller det faktum att man bara kan nå udden och bryggan från sjön har någon betydelse.
Angående den långa prövningstiden tycker Jan Persson att det är beklagligt för de som går och väntar, speciellt om beskedet inte är positivt. Han berättar att det tyvärr är många som får vänta länge och att de har en kö med ärenden.
Varför meddelades inte Hans Karlsson när deras handläggare slutade?
– Det har jag ingen kommentar till. Men det är en delförklaring till den långa kön, folk har slutat och det har kommit nya.
Jan Persson bekräftar att Hans Karlsson inte fick ta del av beslutet innan det avslutades.
– Ibland visar vi beslutet för den som är berörd innan med möjlighet att kommentera. Men den här gången gjorde vi inte så.
Varför inte?
– Vi bedömde inte att det behövdes. Det kanske han tar upp i överklagan så det vill jag inte kommentera nu.