I ett samhälleligt perspektiv svarar vissa "lika möjligheter, skyldigheter och rättigheter oavsett kön". Andra svarar "feminism". För många har orden till och med blivit synonyma. Jämställdhet = feminism. Det är väldigt förbryllande tycker jag. För i den tolkningen ligger ju att det endast är områden där kvinnor är offer som ska bearbetas. Inte de områden där män är det.
Och de är ju ganska många:
Män förlorar 95 procent av alla vårdnadstvister.
Män lever betydligt kortare än kvinnor.
Unga pojkar tar i högre utsträckning än flickor livet av sig.
En pappa som lever i ett samboförhållande är inte per automatik vårdnadshavare till sitt eget barn.
De flesta uteliggare är män.
De flesta interner är män.
Media belyser nästan aldrig det tabubelagda ämnet "kvinnor som slår sina män" (vilket nu visar sig vara betydligt vanligare än man tidigare trott).
Oavsett var ett barn bor går barnbidraget alltid till mamman.
Trots att pojkar presterar bättre än flickor på de nationella proven i grundskolan får de lägre slutbetyg.
Pojkar är i minoritet på landets högskolor.
För att nu nämna några exempel på frågor som mycket sällan belyses utifrån ett jämställdhetsperspektiv.
Men jämställdhet i hemmet då, vad är det? För vissa är det millimeterrättvisa när det gäller hushållssysslor som laga mat, städa, diska, tvätta. Och det är väl helt okej, om man också har millimeterrättvisa när det gäller däckbyten, avloppsrensning, byggprojekt, gräsklippning, snöskottning och vedhuggning.
Är inte jämställdhet mycket krångligare än så? Handlar det inte, i slutänden, om jämställdhet i knoppen? Att vara på ungefär samma frekvens mellan öronen? Och på att vi får ungefär samma uppskattning för det vi gör i hemmet, oavsett om det är soppkok eller igenisade bildörrar?
Jag frågade Helggubben vad jämställdhet är för honom och fick svaret: "att man lägger ner ungefär lika mycket tid och engagemang på det gemensamma hemmet och allt som hör till det."
Bra svar, tycker jag.