Män är en besynnerlig art. Åtminstone min. Ibland har Helggubben ett under av tålamod - ibland börjar han dampa efter några minuter.
När mitt kylskåp lägligt bröt samman dagen innan jag skulle ha sommarens målarfest (som mitt ställe skiner nu!) tyckte han att vi skulle åka runt till fem olika butiker innan vi bestämde oss. Det tog nästan en hel solig dag och när vi konstaterat vilket som hade rätt mått och pris - och åkte tillbaka till den första butiken av de fem - så fanns det givetvis inte i lager. Jag ska aldrig mer lita på de glassiga reklamutskicken från de största kedjorna, för jag har varit med om liknande hur många gånger som helst. Högst lockrop = två exemplar i lager.
Tid är också pengar, försökte jag säga. Vid det laget var jag beredd att skuldsätta mig och köpa ett skåp för 20 000 bara jag fick hem den förbannade kylen någon gång. Nej då, nu inleddes rond två av kylskåpsletandet. Vilket var näst bäst avseende mått och pris? Ghaaa.
- Fattar du inte att vi hade kunnat ligga nere på stranden nu istället? fräste jag.
- Lugn och fin, kontrade Helggubben.
Lika frustrerande är det när han nu efter mycket tjat från mig ska inreda sin Friggebod till en gäststuga/extra barnrum när vi är många. Där ska finnas en våningssäng och en bäddsoffa. Hur länge som helst kan han sitta framför datorn och tröska igenom Blockets annonser. "Rätt pris - men fel adress ... Nej, usch, den där var billlig, men fult mönstrad ... jag går in om några dagar igen och ser om det dykt upp något bättre".
Under tiden får han för sig att skrapa och måla hela Friggeboden. Tvätta fasaden med mögeltvätt, kitta fönstren ... Frustrerat ser jag på. Skrapa och måla kan man väl göra, men själva inredningen är väl ändå det mest akuta! Nej då. Hold your horses. Allt ska göras ordentligt, från grunden. Ghaaa. Snart köper jag säng och soffa för egna pengar, så att det blir klart någon gång.
I affärer är han lika besynnerlig. På Biltema kan han gå omkring och hasa precis hur länge som helst. Och på Clas Ohlson glömmer han, med allt glansigare blick, både tid och rum. Men om ungarnas val av lördagsgodis tar mer än två minuter får han spader, köper en blaska och sätter sig i bilen och väntar. På Ikeas husgerådsavdelning början han oroligt trumma med händerna mot låren efter någon minut.
Om han verkar rastlös när jag lagar middag, och jag ber honom fixa en sallad, suckar han högt och ljudligt och beter sig som om han aldrig sett en tomat i hela sitt liv. "Hur ska den här skäras då? Blir det här lagom tjockt? Vaddå dressing, hur gör man det då?"
Till slut sliter jag kniven ifrån honom. Det går fortare att lära upp katten Astor i salladstillverkning. Helggubben ger mig en tacksam blick och det är nu han, aningen tyngd av dåligt samvete, som kompensation måste komma på något annat vettigt att göra.
Maten är klar! Hallå alla! Var är ni? Helggubbe - har du gått upp i rök? Han tittar ut från snickerbo.
"Jag är här. Har fixat den krånglande styrmekanismen på din grabbs radiostyrda Ferrari. Jag fick plocka isär precis allting. Det var lite trixigt och tog en timme, men nu är det klart och han blev skitglad. Efter käket tänkte jag skrapa gäststugans knutbrädor. Bra va?"
Absolut. Jättebra faktiskt. Heja könsordningen!