Mitt vanliga liv består av jobb, tömma kattlådan, läxläsning, träffa Helggubben och några andra (ganska få) vänner, tvätta, träna, banta, äta, betala räkningar, småbabbla med någon i min mataffär, laga en massa mat för att slippa städa ... Ja, ni vet.
Men i förra veckan gjorde jag tusen nya ting, världen över. Kom i kontakt med människor från jordens alla hörn, lärde mig om kriminella nätverk, hittade gamla klasskompisar från årskurs ett, snokade i vad ett ex gör nu för tiden och gav mig in i diskussioner jag aldrig deltagit i. Jag blev glad, lycklig, misstänksam och livrädd i en enda sörja. Bara under fem dagar.
Jag har alltså varit på internetkurs. En journalistisk utbildning om nätet som arbetsredskap. Detta tycker vissa kolleger (och säkert en del av er läsare) är oerhört komiskt eftersom jag inte precis mörkat min aversion mot ny teknik. "Analoga Carina på it-kurs? Ha ha ha! Nu ska vi se hur många krönikor det blir om detta. Kommer du ihåg när du skrev att mobiltelefonen är ett otyg? Ja jisses, det här blir spännande."
Trots att det var jag själv som sökte kursen hade jag ingen lust att gå den, teknik är skittråkigt. Men nu handlar ju inte livet bara om vad man har lust med, i synnerhet inte i arbetslivet. Jag insåg att jag måste gå den här kursen, att det rentav är tjänstefel av en nu verksam journalist att inte någorlunda behärska vårt huvudsakliga arbetsverktyg - nätet.
Nätet är detsamma som ett torg, fast oändligt mycket större. Här kan du hitta oupptäckta nyheter genom att samköra statistik från olika hemsidor. Här kan du hitta intressanta intervjuobjekt från tidningens spridningsområde. Här kan du som journalist, under pseudonym, närma dig kriminella nätverk. Här kan du skaffa dig oändlig kunskap.
Privat kan du också återuppta kontakten med gamla klasskompisar, gå med i sociala nätverk som har samma intressen som du, hitta kärleken och få hjälp och vägledning som kanske guidar dig till ett bättre liv.
Man kan tycka vad man vill om it-samhället. Det är redan här och nu handlar det om att bestämma vilket förhållningssätt man ska ha. Den som redan känner sig stressad över mejl och mobil ska ju till exempel inte gå med i facebook. Ni vet, sajten där man söker upp gamla vänner och skaffar sig nya, utifrån geografi, bakgrund eller intresseområden. Beroendevarning utfärdas!
Själv dras jag just nu med en mental härdsmälta. Vad är sant, vad är falskt, vad är på riktigt, vad är fejk? Vem är jag? Den jag visar upp IRL (in real life), den Carina jag förmedlar via krönikor på nätet eller den som andra förmedlar om mig på nätet?
Uttrycket IRL måste förresten snart försvinna i takt med att allt fler betraktar nätet och sina förehavanden där som det verkliga livet. Därför lanserar jag härmed IBL (in body life), det vill säga det livet som utspelar sig där man kroppsligen befinner sig.
I en totalskruvad feberaktig dröm häromnatten förökade jag mig via delning. Halva jag sögs in i dataskärmen. I resten av drömmen pendlade jag mellan att sitta vid tangentbordet och att sitta inne i själva skärmen och titta ut på mig själv. Scary.nu