Mamma, jag har inget att göra, säger den yngsta.
"Sätt dig ner, stirra rakt ut i luften och ha tråkigt en stund. Det är bra för din fantasi och nyttigt i största allmänhet.
Det är roligare att åka berg-ochdalbana än karusell, vet du. Karusell känns likadant hela tiden - tjatigt - medan bergochdalbanan bjuder på överraskningar. Som livet självt. Det är just denna röra av toppar och dalar som ger livet dess charm. Om man aldrig har mått dåligt så vet man inte vad det innebär att må riktigt bra heller. Och skulle det vara julafton och klappar varenda dag skulle man snart tröttna på det också. Så sätt dig ner, ha det riktigt trist ett tag, och se hur det är".
Jag vet inte hur mycket av det där som gick in. Men eftersom det emellanåt kommer larmrapporter om överstimulerade barn som av välmenande föräldrar placeras i så många olika aktiviteter att de till slut blir stressade eller till och med utbrända, så kör jag min egen linje.
Fast törs man det? Numera dräller det av förnumstiga och säkert välmenande tv-program om precis allt.
Så piffar du till ditt hem.
Så piffar du till sexlivet.
Så uppfostrar du dina barn.
Så uppfostrar du din hund.
Så ska du träna, klä dig, äta, ha det i trädgården ...
Experter talar om hur vi ska leva våra liv på bästa tänkbara sätt. Ultimata formler som ska ge - ja, vaddå - evig lycka, framgång och en enkel biljett till Nirvana? Lindrar floden av tips människors ångest över sina egna tillkortakommanden? Eller förstärker de den?
Äh, stäng av skiten och lita på ditt eget sunda förnuft.
Två korgar fulla av svamp, en syrenhäck med jätteknoppar och tjattrande småfåglar. Separat tre i sig underbara ting - om datumet inte hade varit söndagen den 3 december. Första advent. Rensa svamp och sätta upp julgardiner under samma dag.
Livets bergochdalbana är helt okej.
Men nu har den visst spårat ur alldeles.
Går förbi S:t Larskyrkan och kommer på mig med att sakna kajornas sociala "inför-natten-tjatter" när kvällen slits itu av de inspelade ångestskrik som ska driva dem på flykt. Hellre andas jag med munnen och tar den minimala risken att få en fågelbajs på axeln än tvingas lyssna på något så fasansfullt. Det är synd om kajorna. Och om människorna.