I helgen var det dags för årets roligaste familjeutflykt, den till Liseberg. Vi hade bokat ett paket med två hotellövernattningar i Lisebergsbyn och två dagars åkband till alla fem. Vi trodde vi varit riktigt smarta som valt att åka i slutet av september. Inga långa svettiga köer. Ha! Vad vi inte visste var att svenska scoutförbundet valt att förlägga sitt 100-årsjubileum till Liseberg i lördags. Vi var alltså inte helt ensamma i kön till Balder. Där stod 7 000 scouter och köade också. "Förbannade pingviner överallt. Ska inte såna där vara ute i naturen?" muttrade Helggubben som får något slags anfall om han tvingas stå i kö mer än åtta minuter.
Vi hade bättre flyt - i dubbel bemärkelse - på fredagen. Då regnade det oavbrutet, köerna var obefintliga och ungarna klämde tio åk i Balder på raken. Blött men himla kul. Helggubben lyckades med bedriften att få fem liter vatten över skrevet i Flumride. Trots att han satt längst bak i båten. När vi kom hem halv elva på kvällen var han ännu inte torr så ett präktigt svampangrepp är väl att vänta. Eller åtminstone en nätt urinvägsinfektion.
I Lisebergspaketet ingick "kaninöron till alla". Vi vuxna valde att inte bära extraöronen i nöjesparken, men bara att få se Helggubben i sitt diadem på hotellet var värt hela hotellkostnaden. Jag måste säga att de ulliga ljusgröna och rosa öronen stod sig väldigt fint mot hans mörkstubbiga flint.
Min storasyster med man mötte också upp. Hon beger sig till Liseberg med jämna mellanrum "för att se om jag klarar tantprovet", som hon säger. Tantprovet består i att åka de läskigaste grejerna. Vågar hon det finns ingen tantvarning i sikte. Hon och jag var alltså tvungna att testa årets nykomling "Uppsvinget". Fastspänd i en jättegunga 40 meter ovan mark accelererar du från 0 till 80 kilometer tio gånger under åkturen. När du är som högst och hela kroppstyngden bara vilar mot bygeln över bröstet är utsikten något så inbjudande som ett betongfundament långt därnere. Om vi säger så här: vi åkte den bara en gång. Efter den tedde sig både Balder, Kanonen, Höjdskräcken och Spinnrocken som små- gäspiga sandlådebestyr.
Helggubben nobbade Uppsvinget och visade sig därmed vara en kärring enligt min systers något snäva klassificeringsmodell.
Bäst på Liseberg är ändå Hotell Gasten. Olika från år till år, med välsminkade skådespelare som skrämmer slag på såväl stora som små under den hiskeliga rundturen i den gamla byggnaden.
Den som åkt karuseller i elva timmar sover hårt och gott. Alla utom Helggubben. Han hade sängen närmast den öppna altandörren (hade blivit för varmt med fem personer i ett litet rum annars) och sov knappt en blund påstod han. För mycket snarkningar, knäppningar, prat i sömnen och snusningar i rummet.
- Varför använde du inte öronpropparna då, som du brukar?
- Därför att jag höll vakt förstås.
- Vakt? Du vaktade din flock ..?
- Ja men, det är väl klart! Jag låg ju vid dörren!
En grottman i kaninöron. Visst är det rart på något vis?