En gång hade han med sig en blombukett (fast jag tror det var hans dotter som initierat köpet). Tyvärr glömde han kvar den i sin stekheta bil i flera timmar. När jag väl fick den var den inte så pigg längre och påminde mer om död och förmultnelse än skir romantik, men det är ju tanken som räknas.
Ger jag honom ett extra långt ögonkast så reagerar han med ett förvånat "va?" Fullt förvissad om att jag har upptäckt något främmande föremål i ansiktet på honom. Typ en såsfläck på hakan eller ett äppelklistermärke på näsan.
Hamnar vi framför en romantisk film så somnar han ofelbart. Åtminstone om det inte är lite uppiggande, hederligt dödande mellan varven. Och om jag i födelsedagspresent önskar mig "en överraskning" så frustar han:
- Nä men, va fa ... detta krångel! Varför kan du inte önska dig något handfast? En vinkelslip, en gps, en domkraft eller något annat bra. Ta en repa på Biltema och Clas Ohls on, det finns massor av bra grejer där som du verkligen behöver i ditt hus och liv.
Behöver?!
Till nyår hade han med sig en väl vald, vacker gåva till mig. Ett vägguttag till köket. Har saknat ett bra till matberedaren, smörgåsgrillen och brödrosten.
På julafton körde vi vuxna vårt ordinarie julklappsspel. Alla hade med sig en hemmagjord grej, en köpt pryl och något begagnat. Utan att avslöja innehållet i sitt köpta paket viskade Helggubben med upphetsad röst i mitt öra strax innan spelet började: "Jag hoppas verkligen att du vinner mitt köpepaket, gumman!"
Det visade sig innehålla ett jätteset med skruvmejslar, som min lillebror kammade hem. Himla otur jag hade där.
I mitt nästa liv spår Helggubben att jag kommer att leva tillsammans med en violinspelande tedrickande man som reciterar vackra, egenhändigt skrivna kärleksdikter för mig dagarna i ända.
Usch, det verkar väldigt tjatigt. Jag tror på den mer pragmatiska vägen - att omvärdera begreppet romantik.
Ett nytt vägguttag till köket. Eller hans konstateranden förre helgen: "Nästa helg måste vi verkligen frosta av din frys, gumman! Och i sommar ska din veranda få sig en rejäl omgång med skrapa och färg, den börjar se keffig ut."
Är inte det kärlek - om än på ett väldigt handfast sätt - så säg?