HEMLIKT
Det finns en snobbism kring mat som står mig upp i halsen. Matmänniskor von oben som briljerar med oåtkomliga råvaror och duttar ut såsen i fem glesa små droppar över tallriken så att enda sättet att få i sig den faktiskt är att slicka tallriken.
Som genom att döpa sina snålt tilltagna rätter till poetisk rappakalja gör det fullständigt omöjligt för en vanlig människa att begripa vad tusan det är som serveras.
Det är bräserade sjöfåglar och marinerade harpaltar, speglar av kronärtskockskum, fondanter, carpaccior, terriner, gremolator, granitéer, puréer, canapéer, vaktelägg och fan och hans moster.
Det finns inget otrendigare än mattrender. Alla kockar är livrädda för att bli kallade trendiga. Alla vill vara unika och i sin strävan därefter slår vissa knut på sig själva för att komponera något som INGEN ANNAN TIDIGARE SERVERAT. Ever. Men själva äter de minsann husmanskost när de får välja.
I somras råkade jag ut för halvråa torskbitar på isad granskottsgranité och det var faktiskt det mest vämjeliga jag ätit. Barren skavde på halsmandlarna i flera timmar efteråt. Men det lät ju snyggt. Och kostade skjortan.
Varför blir jag så förbannad, så provocerad? Sökte jag kanske in till en kockutbildning och blev ratad? Nä, men jag tycker att bra mat är en rättighet, en alldeles för viktig del av allas våra liv för att vara förunnad ett litet samhällsskikt med feta plånböcker. Mat är livsviktigt.
Men matklyftorna i samhället ökar. Medan vissa "njuter" av isade granskott livnär sig andra på dyra, färdiglagade transfetter. Det är ingen hemlighet att det är de sämst ställda som också äter den sämsta maten. Det är ingen hemlighet att skolmaten och äldrematen på vissa håll är rent usel. Det är ingen hemlighet att allt färre kan laga mat från grunden.
Och om det nu är ett problem att allt fler människor äter skräp- och färdigmat så inte blir de hjälpta av att få vaktelägg uppkörda i nyllet.
Tvärtom. Det är bara exkluderande och klassbefästande. Det leder inte framåt.
Det är därför jag älskar matprogram som "Matakuten" och "Tinas cookalong". Duktiga kockar ger sig in i skolor och vanligt folks kök och lagar bra mat med begripliga namn.
Det är kockar som - med humor - tar sitt yrke på allvar, som vill lära ut det de kan och få människor att förstå att det inte måste vara så förbaskat krångligt att laga schysst käk med ingredienser som alla kan komma över och utan fonder som stått och puttrat i fjorton dar.
Missionerande och folkbildande matambassadörer. Avdramatiserat, kul och gott. Mera sånt tack!