Om jag kom tillbaka från lunchen och stolt berättade för kollegerna att jag snattat en dubbeldajm på Hemköp skulle de tänka att jag blivit knäpp.
Om jag kom tillbaka från lunchen och malligt avslöjade att jag lagt ett parkeringskvitto istället för en sedel i Frälsningsarméns bössa skulle de tänka att jag blivit skvatt galen.
Om jag kom tillbaka från lunchen och med högdragen pondus berättade att jag i Bankomatkön och ur en rollator lyckats komma över en gammal tants plånbok skulle de ringa polisen eller psykakuten. Förhoppningsvis.
Inte i något av fallen skulle mina handlingar resultera i en fjäder i hatten. Tvärtom. Alla skulle i förakt vända sig ifrån mig. Att stjäla från en gammal, svag människa är bland det vidrigaste man kan göra ju!
Men är det inte det alla gör, som fuskar med VAB- dagarna?
Är det inte det alla gör, som öppet skryter om vilka totalt orimliga avdrag de hoppas få igenom i sina deklarationer?
Jag såg ett Aktuelltinslag om att allt fler brottslingar som den japanska polisen tar är gamlingar. Många fängelser har förvandlats till rena ålderdomshemmen. Förtvivlat förklarade de tandlösa "brottslingarna" inför kameran att den kriminella banan var deras enda chans att överleva. De var så hungriga! Strafftiden kunde erbjuda två livsviktiga ting som de saknade som vanliga, "fria" medborgare. Nämligen mat och tak över huvudet.
Det är förfärligt att människor som är sjuka på riktigt blir utförsäkrade från Försäkringskassan, men det är skitbra att det tas krafttag mot allt utbrett bidragsfusk.
Jag kan stå ut med,och till och med förstå, att en utblottad åldring i desperation snor min limpa för att dämpa värken i magen.
Men att fullt friska människor med fasta jobb snor av de skattepengar som ska gå till bland annat vård och omsorg av de svagaste, det står jag inte ut med.
Det finns brott. Och det finns brott. Få av oss är vita som snö. Och alla skapar vi oss vår egen moral.
Början av maj = deklarationstider = skrävel om vilka "kryphål i systemet" folk hittat. Jag gör som Magnus Uggla. Mår illa.