Det spelar ingen roll hur många skyltar som lyser eller hur många högtalarförmaningar som ges - bältet ska av i samma nanosekund som flygplans- hjulen nuddar moder jord.
Där! landade planet och där! fylls kabinen av ett samfällt klickande. I regel sitter folk kvar i sina säten tills planet stannat, men då blir det fart. Att vi fortfarande uppmanas ha bältena på är det ingen som bryr sig om.
Det lågprisbolag jag reste med nu senast, till Porto i Portugal (rekommenderas!), lämpar sig illa för nästa förutsägbara beteende: tjurrusningen.
Gången mellan sätena är så smal att vilken normalarslad människa som helst kan ta sig fram endast genom att skjuta fram ena höften lite och idka sidledes krabbgång.
Det spelar ingen roll. Så fort planet har stannat ska alla upp ur sina fåtöljer samtidigt och börja riva efter sitt handbagage i hyllorna ovanför.
Nu glöms allt vi lärt oss om normalt hyggligt uppförande bort. Det trängs och armbågas och knuffas och fås andras kabinväskor i skallen. Man skulle kunna tro att det brinner i planet eller att samtliga passagerare fått tygkänning (håller på att bajsa ner sig) och därför måste ut fortare än fort. Detta trots att dörrarna ännu inte öppnats och trots att det ännu inte finns någon trapp utfälld att ta sig ner via.
Detta är förstås ett Mission Impossible. De med fönsterplats, som inte kan ta sig ut i gången, väljer ändå att stå upp, beredda och på språng. Takhöjden under bagagehyllorna är anpassad efter 11-åringar vilket gör att de vuxna nu står med halsen i 90-gradig vinkel och ena örat pressat mot "taket". Ibland i tio minuter, men det spelar ingen roll. Här ska inte sättas sig!
Mitt i detta kaos måste också samtliga mobiler sättas på. Världen kan ha gått under under de 90 minuter som de varit avstängda.
Hur kommer sig detta, att till synes normala homo sapiens efter landning beter sig som en skock bindgalna babianer? En kärlek till kollektivismen? Vi vill göra allt samtidigt med alla andra?
Nej, jag tror mer på ett behov av civil olydnad. Vi lever i ett så välordnat, regelstyrt land att vi ibland måste få busa för att inte explodera. Även om buset består av en sådan liten, icke straffskalekategoriserad, handling som att ta av sig flygplansbältet för tidigt.
Än intressantare att fundera över är drivkraften i beteendet efteråt, hetsen att komma av först. Varför? För att få bästa platsen vid bagagebandet i ankomsthallen? Det som börjar snurra först 15 minuter efter att samtliga passagerare står på plats.
Är inte detta humor, så säg?