Naturvetaren, växtforskaren och botanikern Urban Ekstam, Solna, berättade om ett landskap i förändring när han föreläste i Horns godtemplargård i måndags kväll.
Och det var dystra besked som ett 70-tal åhörare fick ta del av.
Växter som för bara några generationer sedan var självklara i den svenska floran är på väg att trilla ur det ekologiska systemet.
– Det är ett bekymmer, en sorg, med alla arter som är på väg att dö ut.
Bland de borträngda växterna märks slåttergubbe och ögontröst.
Men även gullviva, mandelblom, kattfot och blå viol som Evert Taubes Rönnerdahl binder en krans av när han dansar på Sjösala äng.
Ytorna krymper
Fortsätter rovdriften blir det mest bara älggräs kvar till kransen. Rosväxten breder ut sig som en präriebrand i brist på slåtter och malande mular.
– Förändringens vind har blåst länge, sa Urban Ekstam och redovisade utvecklingen för åker-, betes- och ängsmark (slåtteräng) i Sverige för åren 1865, 1927 och i dag.
I Kinda finns tio hektar (en hektar är 10 000 kvadratmeter) slåtteräng kvar. Den så kallade skogsbetesmarken har reducerats till 750 hektar.
– Det är ändå ganska mycket jämfört med andra bygder. Varje hektar är som ett Gamla stan (i Stockholm) eller en medeltida kyrka och har många år på nacken efter kanske 1 500 år av kontinuerlig betning.
Boven i dramat är sättet att använda markerna. Inom loppet av fem generationer har jord- och skogsbruk gått från stresstolerans till konkurrens, enligt Urban Ekstam.
– Bonden på artonhundratalet hade fokus på marken medan det i dag är djuren som ska producera.
Som exempel jämförde han mjölkproduktionen förr och nu. År 1880 producerade en ko 500 kilo per år i snitt. År 2000 låg produktionen på 8 209 kilo per år.
– I dag är det ännu mer i en mördande konkurrens för att klara sig i systemet.
Mångfald berikar
Att gödsla en gammal äng kan ge samma snabba klipp som på börsen. För vissa växter.
– De är osympatiska ur mänsklig synpunkt.
– Och det tar generationer att återskapa mark till tidigare mångkulturell grund, sa Urban Ekstam.
Han konstaterade samtidigt att växter samarbetar, är toleranta och tål många grannar.
– Hela samhällen kan vinna på resursdelning vilket är aktuellt i vårt samhälle i dag på många sätt.
På Correns fråga om det finns hopp för en utrotningshotad ängsflora svarade Urban Ekstam:
– Själv är jag pessimistisk. Man kan få det för pengar och då måste vi vara med och betala. Miljöstödet till jordbruket räcker inte som det är i dag.
– Och vi kan inte begära av bönderna att hålla marker för vårt nöjes och vår glädjes skull.