Han odlar grönsaker – 130 mil frĂ„n Nordpolen

Det Ă€r mörkt dygnet runt i över tre mĂ„nader. Och vĂ€xthuset ligger halvvĂ€gs mellan det norska fastlandet och Nordpolen. Men Benjamin Vidmar lyckas Ă€ndĂ„ nĂ€rodla grönsaker i Arktis – i ett försök att göra livet mer hĂ„llbart i klimatförĂ€ndringens frontlinje.

Amerikanen Benjamin Vidmar flyttade till Svalbard för att jobba som kock. Numera försöker han ocksÄ nÀrodla grönsaker för att göra tillvaron i Longyearbyen mer hÄllbar. PÄ sommaren odlar Benjamin Vidmar grönsaker i ett kupolformat vÀxthus.

Amerikanen Benjamin Vidmar flyttade till Svalbard för att jobba som kock. Numera försöker han ocksÄ nÀrodla grönsaker för att göra tillvaron i Longyearbyen mer hÄllbar. PÄ sommaren odlar Benjamin Vidmar grönsaker i ett kupolformat vÀxthus.

Foto: Jonas Ekströmer/TT

Ekonomi, nÀringsliv & finans2020-04-18 14:00

GlĂ€nsande rader av gröna krispiga Ă€pplen. Mjuka gula bananer frĂ„n andra sidan vĂ€rlden. Krusig sallad frĂ„n norska fastlandet. Det gĂ„r att köpa pĂ„ den enda matbutik som finns i det lilla samhĂ€llet Longyearbyen pĂ„ den norska ögruppen Svalbard – dĂ€r isbjörnsbössan mĂ„ste lĂ€mnas till personalen innan middagshandlingen. Hit kommer de flesta varor med flyg frĂ„n Tromsö eller fraktfartyg varannan vecka.

– Vi mĂ„ste importera allt vi behöver. KvalitĂ©n pĂ„ grönsaker Ă€r ofta ganska dĂ„lig. De Ă€r dyra och inlindade i plast, sĂ€ger Benjamin Vidmar till TT:s utsĂ€nda.

Skickar bort sopor

Och nÀr plasten har gjort sitt vÀntar Ànnu en resa. Den hÀr gÄngen bort frÄn Svalbard. I dagslÀget skickas större delen av allt skrÀp frÄn Longyearbyen till Fastlandsnorge för förbrÀnning, enligt Norska Polarinstitutet.

NĂ€r kocken Benjamin Vidmar fick reda pĂ„ att restaurangen som han jobbade pĂ„ slĂ€ppte ut sina matrester tillsammans med avloppsvattnet i Adventfjorden började en kĂ€nsla av olust att gro. Svalbard Ă€r en av de platser i vĂ€rlden dĂ€r den globala uppvĂ€rmningen gĂ„r som allra snabbast – sĂ„ varför försöker man dĂ„ inte att leva mer miljövĂ€nligt dĂ€r?

– Det Ă€r snarare tvĂ€rtom. Jag tror att det Ă€r för att vi lever i en bubbla, lĂ„ngt frĂ„n vĂ€rldens alla problem. Det Ă€r en vĂ€ldigt speciell plats, det Ă€r ett privilegium att fĂ„ vara hĂ€r, men jag tror att mĂ„nga tar det som vi har förgivet, sĂ€ger han.

– Jag kĂ€nde att jag behövde göra nĂ„got, sĂ„ jag beslutade mig för att försöka odla min egen mat.

Motvillig bonde

Det var aldrig sjÀlvklart att Vidmar skulle bli arktisk bonde. Egentligen gillar han inte kyla alls. Han lÀmnade Ohio i USA för att följa sommaren. Men efter att ha jobbat vÀrlden över har han ÀndÄ lyckats hamna pÄ en av vÀrldens nordligaste bebyggda platser, mitt i Arktis.

NĂ€r han visar TT den kupol som avtecknar sig mot de snöklĂ€dda bergen i utkanten av Longyearbyen blir det ett hastigt besök. Termometern visar obarmhĂ€rtiga minus 28 och eftersom det halvklotformade vĂ€xthuset Ă€ndĂ„ Ă€r tillbommat under vintern skyndar han snabbt vidare till den kĂ€llarlokal dĂ€r han driver sitt lilla företag under de mörkaste mĂ„naderna. Svalbards polarnatt Ă€r nĂ€stan fyra mĂ„nader lĂ„ng. Även om permafrosten tinar och vĂ€dret blir mildare hĂ€r Ă€r sommaren kort och grönskan begrĂ€nsad.

– Det skulle vara möjligt att odla utomhus, men dĂ„ skulle sĂ€songen bli vĂ€ldigt kort. SĂ„ ju mer skydd vĂ€xterna kan fĂ„ desto mer gĂ„r det att producera. Det blĂ„ser mycket, vi har inga höga trĂ€d utan allt Ă€r vĂ€ldigt litet. Det Ă€r inte mycket som vĂ€xer hĂ€r, sĂ€ger Vidmar.

– I början trodde folk att jag var tokig som ville nĂ€rodla grönsaker sĂ„ pass nĂ€ra Nordpolen.

I "Labbet" Àr temperaturen mer behaglig. Rader av krasse strÀcker sina spÀda blad mot de konstgjorda solstrÄlarna. I ett hörn stÄr ett kylskÄp mÀrkt "Svalbards andra frövalv". Det Àr förstÄs en blinkning till det globala frövalv som fungerar som sÀkerhetskopia för vÀrldens genbanker och som ligger strax utanför Longyearbyen.

"Zero waste"

PĂ„ vintern odlar Vidmar frĂ€mst örter och groddar. De drivs upp hydroponiskt – utan jord – och sĂ€ljs i huvudsak till hotell och restauranger i Longyearbyen. Han har fĂ„tt tillstĂ„nd att specialimportera maskar frĂ„n fastlandet, som annars ses som en invasiv art pĂ„ Svalbard. De sköter komposteringen. I Vidmars vision ingĂ„r en avfallsfri produktion sĂ„ lĂ„ngt som det Ă€r möjligt, sĂ„ kallad "zero waste".

Sommartid flyttar en del av produktionen ut i den vita globen och dĂ„ skördas större grönsaker som kĂ„l och rĂ€disor. För det behöver Vidmar importera jord. I nulĂ€get Ă€r verksamheten smĂ„skalig – men det finns planer pĂ„ att vĂ€xa.

– Det jag odlar nu Ă€r en lyxvara. Framöver vill jag sĂ€lja till matbutiken, kryssningsfartygen, hotellen och restaurangerna, sĂ€ger Vidmar.

– KlimatförĂ€ndringen gĂ„r sĂ„ snabbt hĂ€r. Vi har alla kommit hit för naturen, men lever inte pĂ„ ett sĂ€tt som vĂ€rnar den. Jag har försökt att hitta en mer hĂ„llbar tillvaro och nĂ„got bra för Svalbard. Och jag tror att jag har bidragit till att andra hĂ€r ocksĂ„ har börjat tĂ€nka lite grönare.

Fakta: HalvvÀgs till Nordpolen

Svalbard ligger i Norra ishavet, ungefÀr halvvÀgs mellan norska fastlandet och Nordpolen.

Omkring 2 400 personer frĂ„n ett 50-tal lĂ€nder bor i Longyearbyen pĂ„ huvudön Spetsbergen. DĂ€rtill bor omkring 500 i den ryska gruvstaden Barentsburg och den sovjetiska spökstaden Pyramiden. Ny-Ålesund och Hornsund huserar forskare.

Enligt 1920 Ă„rs Svalbardstraktat tillhör ögruppen Norge. Övriga nationer som har undertecknat avtalet Ă€ger dock tilltrĂ€de till öarna och kan driva nĂ€ringsverksamhet dĂ€r. Norsk lagstiftning gĂ€ller och förvaltningen lyder under det norska justitiedepartementet.

Den lokala administrationen leds av sysslomannen i Longyearbyen.

Svalbard Àr demilitariserat och fÄr inte anvÀndas för krigsÀndamÄl. Till följd av de ryska militÀra anlÀggningarna pÄ Kolahalvön anses dock ishavsomrÄdena runt Svalbard ha stor militÀrstrategisk betydelse. Möjligheterna att utvinna olja i Barents hav bidrar ocksÄ till ett stort internationellt intresse för omrÄdet.

KÀlla: Statistisk sentralbyrÄ, Landguiden/UI


Fakta: HÀr gÄr uppvÀrmningen snabbast

Arktis Àr polaromrÄdet runt Nordpolen. Det finns olika sÀtt att bestÀmma vad som tillhör Arktis, bland annat genom temperaturen eller trÀdgrÀnsen. Men ofta rÀknas den nordligaste delen av Norge, större delen av Island, hela Grönland, de norra kusterna i Alaska, Kanada och Ryssland samt Norra ishavet som Arktis.

Den globala uppvÀrmningen gÄr enligt forskare ungefÀr dubbelt sÄ snabbt i Arktis som i resten av vÀrlden. Och omrÄdet kring den norska ögruppen Svalbard i Norra ishavet Àr en av de platser dÀr den gÄr som allra snabbast.

Sedan 1970 har den Ärliga genomsnittliga medeltemperaturen pÄ Svalbard stigit med mellan 3 och 5 grader medan medeltemperaturen pÄ vintern har ökat med över 7 grader, enligt rapporten Climate in Svalbard 2100 som har gjorts pÄ uppdrag av den norska miljömyndigheten. FortsÀtter utslÀppen att öka kan den Ärliga genomsnittstemperaturen öka med mellan 7 och 10 grader till Är 2100. Det skulle innebÀra att Svalbards medeltemperatur gÄr frÄn 8-9 minusgrader till 1-2 plusgrader, enligt rapporten.

SĂ„ jobbar vi med nyheter  LĂ€s mer hĂ€r!