"Måste vara omöjligt att vara sjuk så länge"

Sportlovet i fjol spenderades i Italien och när Eva Lessing kom hem satte hon sig i karantän. Om det var på semestern eller i Sverige hon smittades vet hon inte, men i slutet av mars blev hon ordentligt sjuk.

– Det var som en tuff influensa med hög feber, berättar Eva Lessing.

Hon behövde aldrig sjukhusvård, kryade på sig hemma och efter ungefär två veckor tyckte hon att hon började känna sig bättre. Innan Eva blev sjuk tränade hon en hel del och när infektionen lagt sig testade hon att ge sig ut och jogga lite.

– Men då fick jag jättehög feber när jag kom hem och blev sjuk igen, berättar hon.

Febern förföljer

Därefter fick hon problem med andningen och blev skickad till en specialistmottagning. Eva fortsatte jobba på hemifrån, men i maj var kroppen så pass trött att hon inte kunde ta sig upp ur sängen och sjukskrivning blev ett faktum.

– Det var en influensakänsla i kroppen med feber och en extrem trötthet, jag sov hela tiden. Ibland orkade jag inte ens gå upp och äta, säger hon och fortsätter:

– Då tänkte jag att det måste vara omöjligt att vara sjuk så här länge. Febern har följt med mig varje dag sedan mars.

Hon gick tillbaka och jobbade heltid efter sommaren, men kroppen sade ganska omgående ifrån på nytt. Besöken i sjukvården har mycket handlat om att försöka utesluta andra sjukdomar – allt från otaliga blodprover till magnetröntgen. Hon har provat olika behandlingar och läkemedel på egen hand för att hitta en väg ur besvären.

– Man blir nästan lite desperat, säger hon och tillägger att hon saknar ett tydlig plan inom vården för att behandla symtom efter covid-19.

Eva har fått diagnosen långtidssjuk i covid och just nu är hon i kontakt med covidmottagningen på Karolinska universitetssjukhuset där hon träffat olika professioner som ska utreda besvären och försöka hitta en väg framåt.

Kan kännas hopplöst

Andningen har blivit bättre, men hjärnan är trött. Men det värsta enligt Eva är febern som aldrig vill ge sig – och som blir värre vid fysisk och psykisk ansträngning. Enligt vården är hon inte ensam om att ha problem med feber som kommer och går.

– Jag har ju tänkt att det här kanske är kroniskt och vad innebär det då om jag ska leva med feber och trötthet resten av mitt liv? Man kommer väl ha ett drägligt liv ändå. Det finns ju många människor som lever med kroniska sjukdomar och har det bra.

Hon mår visserligen bättre i dag än när det var som värst förra året. Men om Eva kommer bli helt fri från sina besvär är det ingen som vet. Inte ens vården. Ibland känns det lite hopplöst, säger hon.

– Jag går ju upp varje dag, jag klär på mig och jag behöver inte sova flera gånger om dagen. Men sedan i höstas är det som att det kommit till en platå. Jag har inte blivit sämre de senaste tre månaderna, men jag har heller inte blivit bättre.