Sedan tiotalet år tillbaka har det undersökts, diskuterats och skrivits rapporter på trapporter om vilka föroreningar som finns i marken i och runt Sommens camping beläget i Sommens samhälle.

Markägare sedan 2006 är tre privatpersoner som vill bygga bostäder på marken, men så länge föroreningarna finns kvar är det otänkbart.

För de campinggäster som inte velat överge campingen (de är många) har upptäckten av markföroreningarna paradoxalt nog varit räddningen. Genom föroreningarna har campingen fått en lång nådatid.

Nuvarande arrendatorn Göran Samuelsson, Vikingstad, berättar att han har ett löpande arrende. Om två år blir han pensionär och han ser det som givet att han åtminstone kan vara kvar som arrendator fram tills dess.

Han säger att det är inga problem alls att få campinggäster och de flesta kommer från Östergötland.

Nu är det så långt kommet med utredandet av markföroreningarna att Tranås kommun och länsstyrelsen i Jönköpings län förbereder en ingående ansökan till Naturvårdsverket.

På konferenshotellet Lugnalandet hölls på tisdagen ett informationsmöte, med utblick över campingområdet från möteslokalen, och där myndighetsföreträdarna ville ha mötesdeltagarnas hjälp med att värdera riskerna och synpunkter på hur ”ribban” ska ligga vid en ansökan.

– Ansökan måste vara realistisk även om området är prioriterat, betonade Fredrik Skaghammar, Tranås kommuns miljöchef.

Enligt en konsultrapport kan området bli hel rensat från gift om man väljer ett saneringsalternativ som är kostnadsberäknat till 92–97 miljoner kronor och som bland annat bygger på att jordmassor schaktas bort under grundvattenytan ner till tio meters djup.

Det är det mest påkostade av sex alternativ. Det minst ambitiösa (i vart fall billigaste) är att schakta bort jord begränsat till en meters djup och att kombinera det med åtgärder så att grundvattnet inte kan rinna ut i sjön.

– Det finns för- och nackdelar med alla alternativ. Det kan bli ett oändligt antal transporter om jättemängder ska schaktas bort och så fort man är under grundvattenytan blir det komplicerat, sa miljökonsulten Per Sander, WSP Karlskrona, som ledde informationsmötet.

Det som är så allvarligt med markföroreningarna i Sommen är de höga dioxinhalterna som uppmätts både i marken och i grundvattnet där Rasslefalls såg en gång fanns, norr om eller i norra delen av den nuvarande campingen.

Fastän det kvantitativt inte handlar om mer än cirka ett halvt hekto dioxin över ett område som är 50 000-60 000 kvadratmeter stort, så betraktas det ändå som ”höga till mycket höga halter”.

Dioxinet har ingen eller låg vattenlöslighet men finns i partiklar som följer grundvattnet ut i sjön Sommen och som kan samlas i sediment på sjöbotten.

Enligt vad som sades från myndighetshåll på tisdagen är det dock ingen fara för att bada på den kommunala badplatsen nära campingen. En bedömning som Yrkes- och miljömedicinskt centrum i Linköping ställt sig bakom.

Vid provfiske har det heller inte varit högre dioxinhalter i fisk fångad i viken utanför Sommens samhälle jämfört med fisk fångad utanför Torpön.