irar vi Jesus, tomten eller Oden?
Yens Wahlgren
Redigerare
Jul. Så kallar vi vår största och viktigaste högtid. Men vad är det vi firar egentligen? Huvudfigur nuförtiden är utan tvekan jultomten, men en del kristna hävdar att julen firas till minne av Jesus. Och i bakgrunden ruvar julguden själv -- Oden. Hur ligger det till egentligen? Corren reder ut begreppen.
Dagens sekuläre huvudfigur jultomten är ett saligt hopkok av den gamla gårdstomten, julbocken, der Weinachtsmann och Sankt Nikolaus och han är en relativ ny bekantskap (sent 1800-tal).
Den vanlige tomtegubben, gårdstomten, är dock mycket äldre, redan Heliga Birgitta bekymrade sig om att folk fortfarande dyrkade "tompta gudhi". Denne tomte är också kopplad till julen, om än inte som julklappsutdelare. Seden med att sätta ut gröt till honom vid jul är ett urgammalt sätt att hålla sig väl med husets skyddsande.
Jesus då? Vad har han med julen att göra? Egentligen inget. Visst, de kristna firar hans födelsedag till jul, men det handlar mer om de kristnas klåfingriga vana att knycka hedniska högtider och göra dem till sina egna.
I den tidiga kristendomen firade man inte högtiden eftersom det sågs som okristligt att fira födelsedagar. I deras urkunder sägs heller inget om när unge herr Josefsson skulle vara född. Inte förrän omkring år 350 började man leka med tanken att de skulle passa bra om Jesus födelsedag kunde firas 25 december. Orsaken var att man i Rom redan firade den populäre (sol)guden Mithras födelsedag med en hejdundrande fest just den 25 december. Så Jesus fick snällt överta den äldre gudens födelsedag. Det var dock inte alla kristna som tyckte att det var en bra idé, i de östliga kyrkorna firade man länge födelsedagen den 6 januari.
Uppe i den kalla norden firade vi jul långt innan Vitekrist hittade till våra breddgrader. På många håll kallas högtiden "Kristusmäss" (Christmas), men i Skandinavien levde det hedniska ordet "jul" kvar.
Ordets betydelse är okänd, men ett av den gamle guden Odens otaliga tillnamn är "Jolner" -- "den som hör julen till".
Ända in på 1800-talet förknippades Oden delvis med julen i folktron genom "den vilda jakten" -- då Oden leder ett följe av osaliga andar genom luften under julnätterna. I folktron var julen förbunden med döden. När man gick och lade sig på julafton skulle julmaten stå framme över natten så att döda förfäder kunde komma och smörja kråset.
Det hedniska julfirandet kallades "att dricka jul" och än i dag är dryckerna viktiga i julfirandet: julöl, julsnaps, glögg, mumma etc. Det rituella skålandet har alltid varit en grundläggande del av högtidsfirandet i Sverige. I gamla dagar var den viktigaste funktionen med julfirandet att skåla för "äring och fred", det vill säga att försäkra sig om god årsväxt och ett bra liv under det kommande året.
Okej. Då har vi tre kandidater i tävlingen "julens verkliga huvudperson" -- Tomten, Jesus och Oden. Vem är det egentligen vi firar? Och svaret måste naturligtvis bli: alla och ingen. Våra julseder är en dynamisk mosaik av nytt och gammalt i ständig förändring. Och som vanligt blir var och en salig på sin egen tro. Det finns inget firande som är mer rätt än det andra.
Eller jo. Det finns ett rätt svar.
Det är solen som är den riktiga huvudfiguren. Den verkliga högtiden, som är lika gammal som människan själv, är att fira vintersolståndet som infaller under julen (i år den 21 december.) Det är den grundläggande cykliska årstidsbundna andligheten, den inbyggda biologiska rytmen som knyter samman allt liv på denna planet.
God jul (vad det nu innebär för dig)!