KISA
Tolken bjuder på kvällsfika. Mohammad Rahimi rör varken té eller butterkaka.
Sensommardagens värme hänger envist kvar i lägenheten. Mohammad Rahimi fryser.
Kajornas flykt i över Stora torget i Kisa tycks tyngdlös. Mohammad Rahimi sitter som i ett skruvstäd.
Tolken vrider på brickan med butterkaka i ett försök att fresta. Mohammad vrider bara sin händer.
Avgörande beslut
Den 18 augusti fyllde han 18 år. Den 22 augusti kom Migrationsverkets beslut att han nekas uppehållstillstånd i Sverige.
Steget ut i vuxenlivet med egen bostad, fortsatta studier och på sikt ett arbete tog plötslig vägen in i hopplösheten.
Mohammad var eleven på Kinda lärcentrum som alltid kom i tid till lektionerna i svenska. Varje dag. Motiverad till tänderna.
Nu visar han sig bara sporadiskt.
Förlorad barndom
Sina 18 år till trots är han pojken som varit på flykt i sex år från en by i Afghanistan.
Först till i Iran tillsammans med mor och två yngre bröder när pappan blivit dödad.
Därefter resan på egen hand som så många afghanska ungdomar har gjort för att söka en framtid i Europa.
Mohammad har aldrig gått i skola. Sina lekar i hotfullhetens instängdhet har han glömt. Han är pojken som aldrig fick någon barndom.
Papperslös
Mohammad kom till Kisa för ett år sedan. Då kunde han varken läsa eller skriva. Nu klarar han sig allt bättre på både svenska och hemspråket dari.
Till vilken nytta?
Sveriges regering har dragit åt tumskruvarna. Allt färre får uppehållstillstånd. Ett avslag på asylansökan innebär att han mister sitt id-kort och blir papperslös.
Syftet är att han ska lämna landet frivilligt. Men vart?
Till Iran där han redan är papperslös och betraktas som parias?
Till Afghanistan där han riskerar att hamna i talibanernas blodbesudlade händer?
Ville så mycket
Tolkens tebjudning kallnar. Mohammad svettas vid tanken på hur livet ska utveckla sig.
Han ville ju så mycket när han äntligen nådde Sverige.
Han var så glad när de första svenska orden lade sig till rätta i munnen.
När pennan i handen formade bokstäver i skrivboken.
När föreståndarparet på Hemköp i Kisa gav honom sommarjobb.
Tillfällig bostad
Kvällsluften dryper av fukt ute på gatan. Mörka moln tornar upp sig och ett utdraget åskmuller hörs mellan bergen.
I övrigt är det väntande tyst.
Det enda som hörs är Mohammads flipflop-sandaler (havaianas) mot asfalten.
På väg till Danbomsgården och Polstjärnans boende för ensamkommande ungdomar som är hans hem.
Ännu en tid.