Martin slutar som präst – lämnar stort tomrum efter sig

En av Martins favorittexter ur Bibeln är den om drottning Ester som får höra att "kanske är det för en stund som denna som du blev drottning."

– Det är ett bibelord som har uppmuntrat mig. Att inte vänta på att allt ska bli bättre, utan att ta vara på stunden. 

Och vänta, det kommer han inte att göra länge till. I april lämnar han sin tjänst som komminister i Kinda pastorat för att bli församlingsherde i Johannelundsförsamling i Linköping.

Även om han med saknad lämnar Kindabygden för storstaden, ser han fram emot nya utmaningar.

Men vi backar lite, i ett försök att få en bild av Martin.

Det finaste med att vara präst är, menar Martin Lissnils, att få följa människor och familjer i olika situationer av livet.

Foto: Emelie Wiman-Lindqvist

Varför ville du bli präst?

– Ibland för att det är det enda jag duger till och ibland för att det är det enda jag vill. Jag har nog alltid haft en längtan efter kyrkovärlden.

Under gymnasietiden fick han en fördjupad relation till Svenska kyrkan. Han tog kontakt med Linköpings stift och efter studenten hamnade han på landsbygden, utanför Alingsås. 

Det blev studier i Uppsala och på Johannelunds teologiska högskola.

2012 prästvigdes han för Skara stift.

Efter några år på annat håll styrde han kosan hem.

Och nu, efter tre och ett halvt år har det blivit dags att byta kurs.

– Det har känts lite som om jag har haft samma tjänst hela tiden, fast på olika ställen.

Nu får han en mer arbetsledande funktion, med mellanchefsansvar.

– Det känns spännande och utmanande. Det ska bli roligt att tänka strategi: hur bygger vi relationer på riktigt och inte bara i den enskilda handlingen och den enskilda gudstjänsten.

Kan en skogspromenad, en bibeltext eller ett nyfött barn vara kyrkorummet? "Absolut! Kyrkan är en gemenskap i första hand. Är det någonting som många borde kunna stärkas i så är det i sin identitet, att få vara kyrka i sin omgivning och medvetenheten om jag får representera något större än mig. Det gäller inte bara prästen utan det gäller hela församlingen, alla döpta – att få vara kyrka."

Foto: Corren

Hur ser du på din tid i Kisa pastorat?

– Med stor värme. Jag är Kindason och kommer från Rimforsa. Det var många som varnade mig för att komma hem – som präst. Visst, det har funnits det som har varit svårt. Men övervägande är det positivt: att vara bekant med sammanhanget och geografin. Det har varit väldigt speciellt att möta gamla lärare och klasskamrater.

Han fortsätter:

– För mig som varit lite lagom kufisk och tämligen försynt och asocial, som tonåring, var det häftigt att möta sin hembygd på ett annat sätt och inse att det har hänt en hel del med mig och de sammanhang jag kommer tillbaka till.

Det är med stort vemod han lämnar.

– I första hand handlar det om mötet med människor. De kommer jag verkligen att sakna. Framförallt Horn och Hycklinge. Där har jag fått finnas med i församlingsråden och där känner jag att jag har kommit lite närmare många sammanhang. Och mina arbetskamrater! Jag vet inte när jag har fått skratta så mycket under arbetstid som jag har gjort här.

Närheten till människorna har betytt mycket för honom.

– Jag minns en vigsel i närtid efter en begravning i samma släkt. Sorgen var helt klart närvarande och ändå var glädjen så okränkt som glädje. Det var väldigt fint att få vara med om.

Han säger att det inte fanns något som var tydligt avgörande för att han började söka sig bort från Kinda pastorat.

– Jag sökte en tjänst och under rekryteringsprocessen växte sig längtan starkare.

"Någonting som jag har upplevt som väldigt svårt är människors förväntan på prästen, på ämbetet. Det har förändrats oerhört, men att faktiskt våga svara på människors frågor och förväntan utifrån det som jag själv är trygg i och inte gå in i att vara den människa, funktion eller institution som människor förväntar sig, säger Martin när vi frågar om vad som är svårast med att vara präst.

Foto: Emelie Wiman-Lindqvist

Vi har fått indikationer på att det finns schismer i Rimforsa församling. Att du fick flest personröster, men inga uppdrag. Är det något du vill kommentera?

– Schismer är inte ett ord jag som känner igen mig i och som jag också tror är främmande för de andra ledamöterna i Rimforsa kyrkofullmäktige. Men det var så klart en märklig känsla att få ett så pass stort förtroende från väljarna, utan att bli vidtalad av valberedningen om vidare funktion eller uppdrag. Det är upp till kyrkofullmäktige att besluta vem som ska ingå i kyrkoråd, eller inneha ordförandeposter. Mer än så har jag inte att säga.

Vi övergår till att prata om hopp och tvivel.

– Det är väldigt få som skulle säga att hopp och tvivel är ett motsatspar. Det är en självklar del av tron. I många av bibeltexterna möter vi både hopp och tvivel. För mig är det tydligt att jag bär min tro, men det finns stunder jag upplever att tron bär mig. 

Och bibeltexterna då? På vilket sätt är de aktuella idag?

– De finns i en helt annan tid, i en helt annan kontext. Ändå finns det något genommänskligt i hur människor agerar och söker det som är större än tillvaron här och nu. Det är inte alla dagar jag uppskattar de riktigt jobbiga kapitlen i bibeln, men det finns dagar som jag verkligen uppskattar att det finns det som är riktigt svårt att hantera. Att bibelberättelsen inte blundar för någon aspekt av vår mänsklighet.

"Bibeltexterna finns i en helt annan tid, i en helt annan kontext. Ändå finns det något genommänskligt i hur människor agerar och söker det som är större än tillvaron här och nu", säger Martin Lissnils.

Foto: Privat