KISA
Ett rum och kök samt utedass. Fotogenlampor, gjutjärnskamin och isdös. Fem personer i stugan. Så växte Bengt Andersson, 74, upp.
Med vågskalp från sjön Åsunden strax intill.
I dag bor han ensam i torpstugan från mitten av 1750-talet. Nära nog som på 1940- och 50-talen.
Visserligen fick stugan el 1963, och en liten utbyggnad har gett en boyta på 75 kvadratmeter. Annars är allt sig likt.
– Fascinerande, säger Christina Hult-Lundgren som 2009 började närma sig Bengt Anderssons vardag.
Lusten att skildra människan och miljön i bild satte rot.
– Idén växte när jag såg honom sitta under lönnen med höns omkring sig.
Med tiden lärde hon känna en stillsam herre som gärna berättade om sitt liv. På en väl bevarad östgötadialekt.
– Bengt har sin egen stil och är ingen som bara följer med.
I takt med att bekantskapen växte kunde Christina Hult-Lundgren ta del av huset och omgivningarna, och fånga det i bild med olja, akryl och akvarell.
– Bilderna ska försöka påminna om hans rytm i tillvaron och hans sätt att leva.
Utställningen kompletteras med texter där Bengt Johansson berättar minnen. Som kring målningen Skumtimmen:
"Då när vi inte hade el indraget i stuga, tände vi inte lampera förrän vi var tvungne.
Utställningen invigs av Sofia Fälth som även bjuder på musik tillsammans med Erik Zentio.