– Det är ett kärt återseende, säger Johan Eriksson.
Öppningen gick bra enligt paret.
– Det var lagom mycket folk i och med att det bara är vi två som jobbar. Vi får hjälp av dottern ibland också, berättar Johan.
Både stammisar och lokalbefolkningen kommer till kaféet om somrarna.
– Vi har lärt känna så många när vi har öppet, säger Corina.
Kaféet är enbart öppet på sommaren. Paret ser inte kaféet som ett jobb utan som en hobby. Johan är intresserad av snickeri och har byggt de små husen på trädgården medans Corinas hobby är att baka.
Deras sätt att vila är annorlunda mot många andras sätt.
– Jag vilar när jag träffar folk. Jag får energi av det. Det räcker att ligga i solstolen en liten stund, säger Corina.
Kaféet, som enbart drivs sommartid, går plus minus noll.
– Vi lägger ner många arbetstimmar gratis, menar Johan.
Vad är det som gör det värt det?
– Det är mötet med människor, säger Corina.
– Ja, det här känns inte som ett jobb. Det är som en hobby, menar Johan.
Paret beskriver det som att de får energi av aktivitet.
– Ja, jag gillar inte att ligga i hängmattan och läsa en bok. Jag vill hellre prata och höra folks livshistorier. Jag njuter av det. Detta är avkoppling från våra vanliga jobb, säger Corina.
Känner ni någon typ av konkurrens med andra sommarkaféer?
– Nej, vi lever inte på det året runt. Det är bara trevligt med variation, säger Johan.
– Ja, det finns utrymme för alla, instämmer Corina.
