Bildningsförvaltningens chef Sara Frank bekräftar att Kindas förskolor har en tuff arbetsmiljö. Samtidigt, menar hon, kan vårdnadshavare känna sig trygga med att lämna sitt barn på förskolan. "Vi har en fantastisk personal, vi har höga resultat i vårdnadshavarenkäten och för de minsta barnen har vi också de minsta barngrupperna", säger hon.
– Det är ett tufft jobb. De jag har pratat med vittnar om det.
Innan bildningsförvaltningens chef Sara Franks intervju med Corren har hon under morgonen träffat en grupp förskolelärare.
– Resurserna i förskolan har, totalt sett, ökat under många år. Men samhället har också förändrats. Barnen går längre dagar, båda föräldrarna jobbar och det är fler barn som tidigt blir diagnostiserade med funktionsnedsättningar och behöver extra stöd. Det är en pressad situation, säger hon.
Barngrupperna i Kinda kommuns förskolor har ökat de senaste fem åren. Undantaget var 2023 då kurvan pekade nedåt igen. Då gick det i snitt 5,1 barn per årsanställd personal. I de yngre barngrupperna (1-3 år) gick det i snitt 11.3 barn och i de äldre grupperna (4-5 år) gick det i snitt 16.7 barn.
Året efter började siffrorna återigen stiga. 2024 motsvarade en avdelning/barngrupp i snitt 18.5 barn i åldrarna 4-5 år respektive i snitt 13 barn i åldrarna 1-3 år. Per årsarbetande personal gick det i snitt 4,9 barn.
Mot bakgrund av detta kommer höstens barngrupper i flera av Kinda kommuns kommunala förskolor fortsätta vara stora, till och med öka. Planen är 20 barn per grupp med en årsarbetande personal på fem barn.
– Det innebär inte att det är fem barn på en personal under hela dagen eller hela året. Barnen är i förskolan hela året och ofta fler än åtta timmar per dag. Jag vet att personalen inte är så förtjust i att man använder det begreppet eftersom det får det att låta som att man är en personal på fem barn och så är det inte i praktiken, säger Sara Frank.
I verkligheten kan alltså en personal vara ensam med exempelvis tio barn under delar av dagen.
– Det handlar om tillfällen när en kollega tar rast ellerhar planeringstid. Inte en hel dag, säger Sara Frank.
Hon fortsätter:
– Hur stora barngrupperna kommer att bli är svårt att svara på. Det beror på hur många barn man har i olika åldrar. Allt är fortfarande bara planering. Det finns inget exakt svar på frågan, men vi har samma modell för samtliga förskolor.
Det är framförallt förskolorna i Kisa och Rimforsa som kommer att få större barngrupper. Förskolan Hackel är en av dem som kommer att rymma stora barngrupper.
Vad är då en barngrupp?
– I förskolan har man traditionellt sätt pratat om avdelningar. Kinda kommun resonerar på samma sätt och därför ser barngrupperna ut att vara stora, men en barngrupp kan också vara en halv avdelning där man delar den stora barngruppen i två mindre under dagen. Sen är gruppernas storlek är olika beroende på barnens ålder. I det yngre grupperna kanske det är tolv barn, medan det i de äldre är 20 barn.
Hur ser du på att barngrupperna fortsätter växa, trots Skolverkets riktlinjer om mindre grupper?
– Kinda kommun bygger avdelningar för 20 barn och det gör även resten av Sverige. Förskolorna är byggda med flera, och mindre, rum. Tanken är att hela avdelningen ska dela upp sig under dagen, inte att man ska vara i den stora hela den tid man är på förskolan.
Sara Frank menar att det är sällan barngruppen är så stor som 20 barn.
– Det finns de barn som går 15 timmar i veckan och de som är sjuka. Att ha 20 barn per avdelning gör att man kan ha flexibilitet och kan slå ihop när det behövs.
När väl den Tornhagens nya förskola i Kisa är på plats kommer samtliga barn på orten (som går den kommunala förskolan) gå här.
Vilka konsekvenser ser du för barnens trygghet och utveckling när grupperna dels blir större, dels slås ihop efter behov?
– Det är jätteviktigt hur man jobbar pedagogiskt på förskolan. Jag vet att personalen kämpar med att få till detta på ett bra sätt. I vissa åldrar kan det vara bra att dela upp barnen på olika sätt, efter äldre och yngre till exempel. Man måste både vara flexibel och behålla tryggheten kring barnen. Vi kan se att vi i Kinda har en hög trygghet i förskolan, men personalen upplever också att de har ett påfrestande arbete.
Flyttas barn mellan avdelningar?
– Inte mellan avdelningar. Snarare slås avdelningar ihop om man är väldigt få. I övrigt är det personal som får flytta på sig om det finns behov någon annanstans.
Hur påverkas arbetsmiljön för personalen, och vad gör ni för att förebygga stress och utbrändhet?
– Jag kan bekräfta att det är en tuff arbetsmiljö. Jag jobbar väldigt mycket med att få till en dialog mellan rektorer, skyddsombud och personal och få en schemaläggning som blir så effektiv som möjlig. Vi försöker göra oss mindre beroende av vikarier då vikarier oftast inte är det bästa för en grupp. Det blir nya ansikten för barnen och vikarierna är inte insatta i förskolans rutiner.
Istället, menar Sara Frank, jobbar Kinda kommun med att så kallade pool-tjänster, en slags fast vikarie som kan kliva in där det finns behov.
I Horn ser barngrupperna inte ut att bli lika stora.
"Det är en mindre förskola och där blir avdelningarna lite mer vad de blir efter hur många barn som finns i olika åldrar", säger Sara Frank.
– Det är ett sätt att skapa en lugnare och tryggare miljö. Dessutom minskas behovet av snabba och dyra lösningar som en timvikarie innebär.
Ibland sätts dock timvikarier in, menar Sara Frank. Kommunen har valt att inte planera in dessa för lång tid i förväg, utan avvakta så att man kan se hur många barn det är på plats.
– Tar vi in för många vikarier äter det upp den ordinarie personalbudgeten.
Är 20 barn per grupp en hög siffra om man jämför med andra kommuner?
– Om man tittar på hur mycket pengar vi lägger på personal i förskolan i Kinda jämfört med andra kommuner ligger vi högt. Förra året låg vi över både rikssnittet och övriga kommuner i Östergötland. När det kommer till kritan handlar det om hur mycket personal per barn man har.