Gäddorna var som termometrar. Fulla med kvicksilver. Det ledde till att Kisasjön i Kisa svartlistades på 1960-talet.

De höga halterna låg runt sex-sju milligram kvicksilver per kilo fisk. Gränsen för att döma ut en sjö gick då vid ett milligram kvicksilver per kilo fisk.

I dag svartlistas inga sjöar, däremot gäller samma gränsvärde för fisk som ska överlåtas eller säljas.

Artikelbild

| Vid den senaste mätningen 2013 hade halten kvicksilver ökat till 0,78 mg/kg fisk.

Halten av kvicksilver har dock sjunkit stadigt sedan 1960-talet (se grafik).

Framför allt efter minskad användning av det metalliska och giftiga grundämnet, men också efter tillkomsten av reningsverk och ökat miljömedvetande.

Vattnets kvalitet påverkas inte av kvicksilvret som i stället binds i näringskedjans organismer, bland annat i fiskar och i bottensediment.

– Vattnets kvalitet är bra liksom badvattnet som är väldigt bra, och det är ingen risk att bada, säger Yngve Blomberg, miljöchef i Kinda kommun..

Det är en starkt bidragande orsak till att kommunen gör en ny satsning på en badplats vid Värgårdsudde vid sjöns sydvästra del.

Det första spadtaget togs nyligen och anläggningen invigs den 12 juni.

Däremot är sjöns bottensediment en historia för sig. Yngve Blomberg igen:

– Det är mycket organiskt material som fiberslam och bark, vilket leder till syrebrist på bottnen under sommaren.

De miljöfarliga resterna kommer ursprungligen från jord- och skogsbruk, industrier, hantverkare, sjukhus och befolkning runt sjön.

Kindasågen lagrade timmer i sjön under många år. När den upphörde märktes successivt tydliga förbättringar i vattnet.

Sjön blev sedan en tillfällig förvaringsplats efter stormen Gudrun 2005, vilket ledde till höjda halter av fosfor och ytterligare barkspill i vattnet.

Misstankar har även riktats mot pappersbruket i Kisa, men där finns inga uppgifter på att kvicksilver har använts vid framställningen av papper.

Länsstyrelsen Östergötland är tillsynsmyndighet och håller ett vakande öga över Kisasjön. Elin Iseskog är funktionschef vid miljövårdenheten.

– Vi håller på att ta fram en ansvarsutredning utifrån vad vi vet om föroreningarna i dag.

När utredningen väl är klar ska länsstyrelsen kunna bestämma färdriktning och även ställa krav på den som är ansvarig för föroreningarna.