Pilgrimsfalkens historia under andra hälften av 1900-talet är en trist berättelse.
Förgiftad av bekämpningsmedel inom jord- och skogsbruk var rovfågeln på väg att dö ut i Sverige.
Framför allt var det miljögiftet DDT som ställde till det.
Häckande pilgrimsfalkar ruvade sönder sina ägg eftersom äggskalet blev mycket tunt som en följd av giftansamlingen i föräldrarna.
1976 överlevde inte en enda unge.
Naturskyddsföreningen startade Projekt Pilgrimsfalk och beståndet återhämtade sig långsamt i landets södra delar under början av 2000-talet.
Trots goda förutsättningar med höga berg, öppna vatten och tillgång på föda kom det att dröja närmare 50 år innan falken slog sig ner i Kinda igen.
Hittills handlar det om ett häckande par.
– Troligtvis har det häckat här i tre år, säger Anders Tingvall.
Platsen är hemlig med tanke på risken för störningar. Övervakningen sker med ideella och intresserade krafter.
Målet är att så småningom kunna ringmärka de ungar som föds.
– Det är en del av hela projektet för Sverige att kunna följa hur det går för varje individ.
Pilgrimsfalken söker sig gärna till bergsbranter med överskjutande klipphylla på en höjd med marginal över trädtopparna.
– Den vill ha öppen inflygning till boet och det måste finnas vatten nedanför. Det finns många bra platser i Kinda och förhoppningsvis kan ungarna hitta nya platser i sin tur.
Upptäckten av ett häckande pilgrimspar i Kinda är närmast sensationellt, enligt Anders Tingvall.
– Det är stort, ja riktigt häftigt.