Det var på Per-dagen den 1 augusti 2016 som Kerstin Naidu Sjöswärd bestämde sig för att satsa på lokalproducerade livsmedel.
Hon satte passarens spets vid hemmet Övra Drättinge i Hägerstad socken och ritade upp en omkrets på fem mil. Här skulle hon och maken Per Sjöswärd hitta sin föda det närmaste året. Två inbitna stadsbor som valde att flytta till en 1700-talsgård i Kindabygden för 15 år sedan.
Tämligen omgående insåg Kerstin att hon hade tur. Det fanns en massa matproducenter i den inringade räjongen och nu inleddes bilturerna som gick kors och tvärs genom landskapet. Varje gång med Per Sjöswärd vid ratten.
Men först skulle det dukas för frukost på Karin-dagen den 2 augusti. I sin bok Rapport från en lokalist/Ett år med lokal mat skriver hon:
”Frukost ’som vanligt’. Te förstås, det kan jag inte avstå från”. Senare på dagen blir det filmjölk från Östgötabönder.
Framåt kvällen väntar "köttet från igår blandat med lök och bacon (med svenska flaggan på) plus närodlad potatis och svenska tomater".
– Det var många funderingar när skafferiet var fullt av utländska varor. Det blev som att få en atlantångare att svänga. Samtidigt ville jag inte bli en nörd.
Gradvis tog de importerade produkterna slut.
– Det var häftigt att nosa upp de lokala producenterna och vi kom till fantastiska platser där vi aldrig varit tidigare.
Sensommarens och höstens skördar 2016 innebar snabb påfyllning av lokala läckerheter i skafferi och kylskåp.
Men hur skulle det bli till julen hos paret Naidu Sjöswärd som varje år hade bjudit in till stort kalas med traditionella rätter fyllda av kött, ansjovis och lutfisk.
– Man måste bestämma sig och vi gjorde undantag. Det går inte att bjuda in folk och bara sitta och knapra. Det måste till exempel vara margarin till gamla kakrecept. Däremot blev det inga apelsiner.
Kerstin Naidu Sjöswärd betonar att tanken med matprojektet var att öppna ögon och att låta eftertanken snurra några varv ytterligare.
Inte minst med tanke på den relativt låga försörjningsgraden i Sverige och den stora och långväga importen av livsmedel.
– Det är viktigt att värna om det som produceras i landet och djurhållningen som vi har utan antibiotika. Om vi begriper att värna om det så står vi rustade om något händer. Här i Kinda ligger vi bra till.
När hon summerar året som lokalist säger hon:
– Vi åt godare och ädlare, och det blev mycket mer grönsaker än vanligt. Det väckte också mycket intresse och dessutom var det riktigt kul. Nu tänker jag mig för mer än tidigare och tar reda på var det finns lokalproducerat.
Blev det svårt någon gång?– När jag inte fick äta räkor och västkustprodukter över huvud taget. Men jag föll för frestelsen en gång.
Kerstin Naidu Sjöswärd berättar om sitt projekt och sin bok i Kisa bibliotek på lördag kl 11–13. Publiken bjuds även på närodlad munsbit samt musik med Bill Brolin och Petter Almlöf.