Konstnärliga utsmyckningar finns i Kinda. Men de är ytterst få.
Corren berättade på tordagen om betongreliefen på Stora torget i Kisa som är på väg att vittra sönder.
Strax intill står skulpturen ”Fruktbarhetsgudinna” av framlidna Gun Marklin Öhman. Den är en gåva till Kinda kommun från hennes barn Marie och Ikaros Marklin.
En donation är också bronsskulpturen Kisamor vid Mariaplatsen i Kisa. Gjord av formgivare Jonas Högström, Helsingborg, efter en förlaga i lera som skapades av Kindakonstnärerna Tore Höglund och Ivan Ring på 1950-talet.
Fruktbarhetsgudinnan och Kisamor kom på plats våren 2013 efter idogt arbete av framlidne Bernt Öhman.
Genom åren har även kultur- och fritidsnämnden dragit några strån till konststacken. Vid biblioteken i Kisa, Horn och Rimforsa finns verk av träkonstnären Gunnar Kanevad. Även bostadsstiftelsen Kindahus bidrar med ett mindre antal väggmålningar i några av sina byggnader.
I övrigt är det magert. Näst intill anorektiskt.
Trots en statlig rekommendation från 1937 att en procent av de offentliga byggkostnaderna ska gå till konstnärlig utsmyckning eller gestaltning.
Flera kommuner har gått ett steg längre och gjort rekommendationen till regel för de egna byggnationerna.
Men inte Kinda.
Det var en anledning till att konstnären Hans Åsberg ville rädda skorstenen vid Kisa handelsträdgård från rivning.
Hans förslag kapades dock av politiker lika obönhörligt som skorstenen föll för en grävmaskin, vilket Corren berättade om i veckan.
Varför offentlig konst är satt på undantag i Kinda är dock svårt att få svar på.
Men kommunen lider ju inte brist på konstnärer precis.