Ninni kommer ursprungligen från Södertälje, men kom till Östergötland 2017. Här känner hon sig hemma.
I den lantliga idyllen Öknehult bor Ninni Mankefors tillsammans med sin man Micke. Här, i slutet av en slingrig grusväg omgärdad av gröna trädkronor, driver paret sitt våffelkafé.
– Under pandemin var det många som promenerade förbi här, eftersom man inte kunde göra så mycket annat roligt. Det har tidigare varit lite servering och vandrarhem här, så ibland kom det någon och frågade om det inte fanns någonstans där man kunde dricka kaffe. "Nej", sa vi, men kom på att "då får väl vi öppna ett ställe där man kan dricka kaffe om man är ute och går", berättar Ninni leende.
Hon sitter på kaféets veranda. Genom trädkronorna skymtar Stensjön. Parets andra säsong med våffelkaféet har precis startat.
– Jag och Micke brukar säga att man aldrig vet när folk kommer. Ibland är det torsdag och halvdåligt väder, men ändå blir det rusning. En annan dag kan det vara lördag med fint väder, men så kommer det jättelite gäster.
Kaféet har öppet under senare delen av sommarens veckor, torsdag till söndag. Hur länge det håller öppet för säsongen beror på intresse och väder.
– Vi tänker i alla fall augusti ut.
På kaféet serveras kaffe och, givetvis, våfflor.
– När vi väl började med våfflor funderade vi på om vi skulle ha något bakverk också, men så kom vi fram till att vi inte behöver ha något annat eftersom det går att lägga allt på en våffla.
"Som mest har vi nog varit uppe i ungefär 100 våfflor på en dag. Det kanske inte låter som sådär jättemycket, men vi tycker att det är mycket på fyra timmar", skrattar Ninni.
Bara några hundra meter bort bor Ninni, Micke och alla djur – två hundar, tre hästar och en flock får. När Ninni har visat runt i kaféverksamheten beger vi oss upp till gården. Ett antal flasklamm kommer oss bräkandes till mötes. En border collie-hane försöker samla lammen i en flock genom sina medfödda vallningskunskaper och en liten bit bort spatserar en gammal bearded collie.
När Ninni inte arbetar på våffelkaféet, Storgården i Rimforsa eller Systembolaget så är det djuren som får hennes uppmärksamhet. I hagarna intill huset betar flera hästar, varav tre är parets egna.
– Just nu rider och tränar jag mest, men jag har tidigare tävlat i både hoppning och fälttävlan. Nu har jag en häst som är gammal och en som är ung, så jag har ingen tävlingshäst just nu. Nu är det mest på hobbynivå.
Hur länge har du hållit på med hästar?
– Oj, jämt, skrattar Ninni och fortsätter sedan:
– Typ sedan jag var sju, men med ett uppehåll i tjugoårsåldern när jag var ute och reste och pluggade.
Ninni har hållit på med hästar sedan barnsben. Hemma på gården i Öknehult har hon tre stycken.
Varken Ninni eller hennes make har rötter i Kindabygden, men det är tydligt att de trivs bra.
– Micke är i alla fall östgöte från början, men jag är från Södertälje. Vi hyrde ett inackorderingsstall utanför Stockholm innan vi flyttade, men sedan ville vi ha något eget. Vi fick börja titta längre och längre från Stockholm för att över huvud taget ens hitta något som vi hade råd med. Då hamnade vi här.
Ninni ler. 2017 blev de officiellt Östergötlandsbor.
– Vi trivs jättebra! När vi säger att vi är från Stockholm så tror folk att vi kommer från stan, men vi bodde på landet där också.
Hur var det att flytta till en bygd utan att ha någon som helst koppling till den?
– Det var verkligen jättekul. Vi känner oss väldigt välkomna. Vår kompis Magnus har också hästar här i trakten och när vi flyttat in kom han helt plötsligt och knackade på dörren och sa till Micke att "jag har hört att du kör hästar, kan inte vi köra ihop?".
Känner ni att ni har hittat hem?
– Det kan jag nog tycka.
"Vi har inte riktigt hunnit med att göra så stora planer, men eftersom kaféhuset är ett vandrarhem så har vi funderat på om man skulle försöka göra något med rummen. Men det är lite eftersatt", berättar Ninni.