Det är inte antalet bränder i Kinda kommun som är anmärkningsvärt stort, det är den avbrända arealen. Åren 1998–2013 brändes 1 724 hektar mark och skog av i hela länet. Kinda står för 557 hektar, medan bara 39 hektar brändes av i exempelvis Åtvidaberg.
En enda sommar, 2008, brann 496 hektar i Kinda.
– Vi hade sex pågående bränder samtidigt, den största var i Bröt, säger Morgan Wass som är brandmästare i Kinda. Vi höll på i elva dagar och släckte.
Vad är det som gör att statistiken ser så olika ut i olika kommuner?
– Det är topografin som skiljer, säger han. Tidersrum, till exempel, det är en kuperad plats där åskan gärna slår ner. Och ingen ser branden i början. Den senaste branden, i Slätmon, drabbade ju ett mycket otillgängligt område.
Då är det brandflyget som är räddningen.
– Ja, säger Morgan Wass, de ser mycket, och kan kolla av en stor yta på kort tid. Vi kan be dem ge sig ut bara vi har en misstanke om brand.
Morgan Wass har dock hört rykten om att brandflyget kan vara hotat.
– Det har talats om att EU vill dra in den möjligheten. Brandflyget subventioneras nämligen rejält. Det är förstås jätteviktigt för oss.
Sommaren 2008 var det också torrt i markerna och så började det åska.
– Vi hade just sagt att ”det är ju ändå ganska lugnt”, trots torkan, säger Morgan Wass. Det var då det började. Vi säger aldrig att det är lugnt längre...
Det pratas om att klimatförändringar kommer att leda till fler bränder i framtiden. I statistiken ser det inte riktigt ut så, det var fler bränder i början av 2000-talet än nu.
– Det är nog för tidigt att dra slutsatser om klimatförändringar med utgångspunkt från de här bränderna. Vädret har växlat och varit extremt många gånger under historiens gång.
Leif Sandahl, brandingenjör på Myndigheten för samhällsskydd och beredskap, förklarar varför det är så stor skillnad på antalet bränder och brandyta i statistiken.
– Oftast är det människor som är orsaken till att det brinner, och har man många människor på ett ställe med torr terräng så får man helt enkelt många bränder. Man kan säga att antalet bränder styrs av människorna, men storleken beror på geografiska omständigheter.
Morgan Wass hoppas att vi lär ett och annat av tidigare bränder.
– Till exempel vad helikoptrarna betyder. När det brann i Slätmon tog det ett dygn för oss att få hit en, det är för lång tid. Det stod 16 Black Hawks på marken på Malmen, men de var inte utrustade för vattenbombning.
– Så till slut fick vi en från Kalax i Luleå. Den hade å andra sidan inte vårt nya kommunikationssystem Rakel, så vi kunde inte prata med besättningen. Vi kommunicerade med SMS....Ibland undrar man hur beslutsfattare tänker.