Allén innan träden fälldes.
Det är en blåsig tisdag i mars. Vinden rasslar i gräset och susar i trädkronorna. Men inte i de stora almarna i allén som leder upp till Råstorp Södergård. Här finns inga träd längre.
För ett par veckor sedan fälldes de.
Johan Herbertsson intill ett av de allra största träden.
– För ett par år sedan upptäckte vi att träden inte mådde bra. De tappade löv, ett tecken på att de var på väg att dö.
Lantbrukaren Johan Herbertsson, 40, låter sig inte övermannas av vinden. Istället spanar han ut över åkrarna som breder ut sig runt hans gård – Råstorp Mellangård.
Även om allén leder upp till Södergården är det hans mark och därmed hans ansvar att ha koll på träden.
Som bonde är han van vid utmaningar av olika slag. Att ta bort så gott som hela allén är bara en bråkdel av det stora ansvar han och hustrun Linnea Herbertsson, 38, har för sin gård – varje dag, dygnet runt.
– Vi hade hellre lagt pengarna på lantbruket, säger Linnéa.
Linnea Herbertsson skulle gärna ha lagt de pengar som nu kommer gå till kostnaden för allén på kärnan i hennes och makens arbete: jordbruket.
Att ta ner allén kostar nämligen en hel del. Hur mycket vet Johan och Linnea inte än – allt arbete med och kring de almsjuka träden är inte klart. Men det ligger snarare runt 100 000 än 10 000, tror Johan.
Paret får stå för hela kostnaden själva.
– Vi hyrde in en tjänst för att ta ner träden. Det är riktiga bjässar och mycket krafter i dem. Det fick inte bli fel helt enkelt.
Snar framtid ska almarna, som kommer att bli bränsle, forslas bort. Även det kostar en rundlig slant.
Johan Herbertsson med dottern Fenja som intresserar sig mer för den lustiga mikrofonen på pappas jacka än de gamla träden som har fällts.
– Det här är fint virke som hade kunnat bli till möbler, säger Linnea.
Linnea Herbertsson hade gärna sett att det blivit möbler av de gamla almarna. Så blir det inte. Istället kommer de att omvandlas till bränsle.
Varken hon eller Johan är särskilt sentimentala när det gäller allén.
– Ett sjukt träd måste tas bort. Annars kan det innebära livsfara, säger Johan.
Men, erkänner han, visst är det tråkigt att träden är borta.
För det är träd med historia.
Johan Herbertsson tycker det är tråkigt att allén nu är ett minne blott. "Men ett sjukt träd måste huggas ned. Annars kan det bli farligt", säger han krasst.
Det var Kindaprofilen och jägarmästaren Erik G:sson Hjort som bodde i Råstorp Södergård under andra hälften av 1800-talet som lät plantera allén.
Med åren växte den sig mäktig, med höga träd och lummiga kronor. Nu sticker gigantiska stubbar upp vid vägkanten och strax intill, på de intilliggande fälten, ligger det som är kvar av träden: stammar, grenar och kvistar.
Almarna längs familjen Herbertssons allé drabbades av almsjuka. Totalt fick 18 träd huggas ned.
– Egentligen får man inte ta bort en allé, trots att träden är almsjuka. Den är biotopskyddad – oavsett hur gammal den är. Man måste ansöka om dispens hos länsstyrelsen, säger Johan.
Dispens fick de. Med kravet att allén skulle återplanteras.
Dock inte med alm.
– Det rekommenderade är skogslind men vi får se hur det blir, avslutar Johan.