Att börja avveckla Hargodlarna var inget lÀtt beslut, medger Ann-Sofi Johansson. "Det Àr fÄ förunnat att ha ett jobb som man tycker sÄ mycket om."
â Jag har velat fram och tillbaka i fem Ă„r. Nu har jag tagit beslutet och nu kĂ€nns det bra.
Ann-Sofi Johansson sitter i den stora matsalen i det stora huset som ligger mellan Hargs öppna gÀrden och den djupa, snÄriga skogen bort mot BjörksnÀs och GÀddefall.
HÀr ute har det odlats bÀr, kokats marmelad och hÀr har hundratals busslaster fyllda med hungriga besökare rullat in.
Snart Àr det slut med det.
Ann-Sofi driver ensam Hargodlarna sedan 2013 dÄ nÀra vÀnnen och före detta kollegan IngMarie Johansson bestÀmde sig för att satsa pÄ annat. DÄ hade de tuffat pÄ tillsammans sedan 1984.
Till en början handlade det endast om bÀrplockning. Runt tio Är senare började de koka marmelad och öppnade dÄ för besökare som kunde komma och Àta. Stundtals ett tungt jobb, men Ann-Sofi och IngMarie körde pÄ ÀndÄ.
â Hade vi inte varit sĂ„ envisa sĂ„ hade vi inte överlevt.
Att hitta en favorit bland alla marmeladerna gÄr inte. "Det Àr den man stÄr och kokar för tillfÀllet", sÀger Ann-Sofi Johansson.
"Jag Ă€r ju 73 Ă„r. NĂ„gon gĂ„ng mĂ„ste man ju sĂ€tta ner foten. Ă
tminstone innan man blir för virrig." SÄ sÀger Ann-Sofi Johansson om att hon nu börjar avveckla Hargodlarna.
Hargodlarnas marmeladburkar finns hos flera ÄterförsÀljare runt om i landet.
Ann-Sofi och IngMarie insÄg snabbt att de varken kunde, eller ville, koka sÄ stora mÀngder marmelad som krÀvdes för att de skulle gÄ runt ekonomiskt. Det var dags att tÀnka om.
NÀr Ann-Sofi och IngMarie trÀffade bagaren tillika konditorn Jan Heed, som dÄ ofta förekom pÄ tv, hÀnde nÄgot.
â Vi insĂ„g att vi inte behövde koka tusentals burkar med marmelad för att det skulle löna sig.
Sakta men sÀkert fann de ett annat sÀtt att koka marmelad pÄ.
â Vi lĂ€rde oss koka smĂ„ satser med enbart rena rĂ„varor. Och varje Ă„r gjorde vi en resa utomlands för att ta del av ett annat lands marmeladkultur. Vi var i England, Frankrike, Schweiz och Italien. Vi blev till och med inbjudna till Japan, men dit kom vi aldrig ivĂ€g.
Vad som kommer att hÀnda med "Vagnboa", lokalen dÀr Hargodlarna har tagit emot folk frÄn nÀr och fjÀrran Àr oklart. Att nÄgon skulle ta över verksamheten Àr inte aktuellt. "Jag skulle lÀgga mig i alldeles för mycket", erkÀnner Ann-Sofi Johansson.
Ute i Vangboa stÄr marmeladburkarna pÄ rad.
Sedan dess har mycket marmelad kokats och Àtits och bussarna med besökare har kommit och gÄtt. I somras vinkade Ann-Sofi av den sista bussen med besökare som Àtit i Vagnboa, som Hargodlarnas lilla lokala gÄrdsbutik med tillhörande matservering heter.
â Det var en Uknabuss, och mĂ€rkligt nog var det ocksĂ„ en Uknabuss som var den allra första bussen som kom hit för sĂ„ mĂ„nga Ă„r sen.
Ă
ret var 1984. DÄ köpte Ann-Sofi Johansson och före detta delÀgaren IngMarie Johansson ett gÀng hallonplantor som de planterade pÄ gÀrdet bakom Ann-Sofi.
1985 var det dags för jordgubbsplantorna som sattes vid sidan av den skumpiga grusvÀgen.
Ăn har dock Hargodlarnas verksamhet inte upphört. Marmeladgrytan sjuder fortfarande.
â Det Ă€r fortfarande mycket bĂ€r i frysarna. Jag kommer att koka sĂ„ lĂ€nge lagret rĂ€cker och det gör det kanske fram till nĂ€sta sommar.
Sedan Àr det helt slut och en epok gÄr i graven. Att nÄgon annan skulle ta över verksamheten har inte varit aktuellt.
â DĂ„ kommer jag bara att lĂ€gga mig i. Det Ă€r inget bra för nĂ„gon part.
Den vita Opeln har burit Ann-Sofi mÄnga mil. Under flera Är har hon företagsleasat bil. Detta Àr den fjÀrde i ordningen.
Tiden, eller snarare livet, med Hargodlarna har lÀrt Ann-Sofi mycket. Inte bara om konsten att driva ett företag. Det finns andra saker som Àr precis lika viktiga. Att förstÄ och sÀtta sig in i andra mÀnniskors tÀnkesÀtt till exempel.
â Det jag tycker, Ă€r inte alltid rĂ€tt. Det finns alltid tvĂ„ sidor av samma mynt. Jag var mycket mer tvĂ€rsĂ€ker nĂ€r jag var yngre och körde efter egen maskin. SĂ„ Ă€r det inte lĂ€ngre. Jag har blivit bĂ€ttre pĂ„ att lyssna.
Hur mÄnga marmeladburkar ryms egentligen i en famn?
Under Ă„ren har hon kunnat samla pĂ„ sig mĂ„nga oförglömliga minnen. Ăven om mĂ„nga av dem Ă€r ljusa, har vissa Ă€ndĂ„ kryddats med viss sĂ€lta:
â Vi har ofta varit före vĂ„r tid och behövt försvara varför det Ă€r viktigt att Ă€ta lokalt och ekologiskt. Det har kĂ€nts tufft ibland.
Hon fortsÀtter:
â Hade jag varit ensam hade jag aldrig hĂ„llit ut. Att jag sitter hĂ€r nu beror pĂ„ att IngMarie och jag jobbade tillsammans sĂ„ lĂ€nge och hade sĂ„ kul. Vi skrattade sĂ„ mycket. Vi kunde rensa ogrĂ€s och skratta.
Den tid som nu frigörs kommer Ann-Sofi Johansson att lÀgga pÄ specerihandlaren Landets Goda som ocksÄ bedriver hotellverksamhet.
Roligast under alla de hĂ€r Ă„ren har varit att trĂ€ffa sĂ„ mycket mĂ€nniskor, menar Ann-Sofi. "Ăven att se hur andra lĂ€nders marmeladkultur skiljer sig frĂ„n Sveriges. Alla har sin alldeles egna smaktradition."