Det var hösten 2002 som bristen på präster uppstod i samband med föräldraledighet och sjukdom bland ordinarie personal. Sedan dess har Kisa pastorat haft mycket svårt att hitta vikarier till tjänsten som kyrkoherde och de två komministertjänsterna.
Lösningen har blivit många korta vikariat där själasörjare från när och fjärran ställt upp för att hålla gudstjänstliv och församlingsarbete i gång.
I höst vikarierar Erik Svae, Österbymo, som kyrkoherde, men samtidigt försvinner komminister Jenny Ahlén för att vikariera som kyrkoherde i Asby i Ydre.
Den andra komministertjänsten efter Helen Olsson, numera kyrkoherde i Sund i Ydre, är utannonserad och ansökningstiden går ut inom kort.
-- Men det ser dystert ut. Jag tror knappt det har kommit in en enda ansökan, säger Erik Svae.
Kisa delar problemet med många pastorat utanför de större städerna. De två andra pastoraten i Kinda, Horn och Tjärstad, har dock hittills lyckats fylla sina präst- och kyrkoherdetjänster.
-- Det här är ett landsbygdsproblem. Alla ska vara i städer och i Linköping tycker jag det dräller av präster. Men ut på landsbygden vill de inte av någon märklig anledning.
Risken är stor att många små församlingar blir utan präst inom en snar framtid. Genomsnittsåldern bland det svenska prästerskapet är så pass hög att var fjärde gudsman går i pension de närmaste sex sju åren.
Avsaknaden av kyrkoherdar och komministrar kan i sin tur bli en fråga om små församlingars vara eller icke vara. Finns inte tillräckligt med förkunnare av Guds ord väntar sammanslagningar av både församlingar och pastorat.
För att råda bot på bristen överväger Svenska kyrkan att ge korttidsutbildningar till den som vill knäcka extra som präst. En modell som har haft framgång i England sedan flera decennier.
De så kallade tältmakarprästerna är bundna till sin ort och församling. Tjänstgöringen varierar från sex till åtta timmar per vecka.
Många av de präster som ändå accepterar att tjänstgöra i Sveriges mindre församlingar väljer att pendla till arbetet.
-- I Ydre bor fem präster. Alla åker till olika håll utanför kommunen för att tjänstgöra, säger Erik Svae.
Han är en av dem. Men egentligen vill han bo där han jobbar.
-- Det är enda sättet att komma i kontakt med människorna. Det är viktigt att ha nära till folk på gator och torg, i affärer, i älgjaktslag och idrottsföreningar.
-- Och så är det lättare att parkera.