Där rankas älgarnas framfart som besvärlig på en skala som även omfattar kategorierna ringa, tolerabla och förödan- de.
Bedömningen är gjord efter vintern 2002/03 och har rapporterats av skogstjänstemän vid Svea skog, Södra skogsägarna, Holmen och Skogs-vårdsstyrelsen.
Lars Ingemarsson är chef för Skogsvårdsstyrelsens Kisadi-strikt och han förklarar vad som anses som besvärande skador.
-- Det kan vara barkgnag på stammen eller avbrutna grenar. Det är skador som trädet bär med sig hela tiden till avverkningen. Ibland händer det också att älgen helt enkelt knäcker träd.
-- Men det mest besvärliga är när älgen äter de mycket begärliga toppskotten. Det innebär ett års tillväxtförlust på trädet.
Värst var det på 1980-talet när älgstammen var betydligt större, men fortfarande sätter den tidens erfarenheter spår i dagens skogsbruk.
-- Skogsägare vågar inte sätta tall utan planterar istället gran. Men det kan vara olämpligt om det sker på tallmark och kan på sikt ge en lägre virkesproduktion.
Ett minskat bestånd av ungtall innebär också mindre med mat för älgarna. Samtidigt som vildbetningens skador koncentreras när antalet unga tall- bestånd minskar. Ju färre tallbestånd desto större viltskador.
-- Vi hamnar i en ond cirkel som vi har sett de senaste tio åren, säger Lars Ingemarsson.
Han vill att skogsägarna i större utsträckning har modet att satsa på tall i Kindaskogarna.
-- Om alla satte tall på sina tallmarker skulle vi sprida skadorna som viltet gör.