Frida och Anna har sjungit och showat så länge de kan minnas. Som små stod de framför spegeln hemma i flickrummen och mimade med ett hopprep i handen. Nu för tiden använder de riktiga mikrofoner.
En dag ringer det i Frida Lummes telefon. Det är Lars-Göran Bexell som vill meddela att hon och Anna Landucci tilldelats Kisa allsångs stipendium 2025.
– Jag ringde Anna direkt och frågade vad hon gör tisdagen den 22 juli. Stipendiaterna måste vara på plats den dagen och jag var jätterädd att Anna skulle vara uppbokad då.
Anna satt i en lift någonstans i Sälen med full skidmundering. Hon förstod inte varför Frida var så i gasen, men kollade snabbt av sin kalender. Den 22 juli var tom. Men varför var det så viktigt?
När Frida hade lugnat sig kom förklaringen: stipendiet var deras.
– Det känns jättekul, säger Frida.
Än så länge har de inte fått någon motivering till varför just de valts ut till stipendiater. De vet inte heller vad stipendiet innebär.
– Det viktiga är inte vad vi får. Grejen är att bli uppmärksammad, säger Frida.
Vad betyder det för er att få ett stipendium?
– Ett erkännande. Ett bevis på att vi har gjort bra saker genom åren, säger Anna.
De där åren ja. De har börjat bli ganska många vid det här laget. I över 15 år har de sjungit tillsammans. Krogshower liksom jul- och sommarkonserter har avlöst varandra.
Anna började tidigt med sånglektioner och visste att hon ville ha musiken som en del av sitt liv. För Frida tog det längre tid att våga släppa fram lusten att sjunga inför folk. "Det började när jag utbildade mig till förskollärare och vi skulle göra en musikal", säger hon.
Trots att de är välkända ansikten för många Kindabor vill de inte kalla sig lokalkändisar.
– Men visst vet folk att vi håller på med musik, säger Anna.
Frida fyller i.
– Så är det. Men vissa vet faktiskt inte.
Att ha musiken som hobby passar dem perfekt.
– Ju äldre jag blir desto mer inser jag att jag vill göra musik för att det är roligt. Det är skönt att helt kunna göra det från hjärtat, säger Anna.
Frida håller med.
– Jag har mitt jobb och sedan gör jag det här bara för att det är så kul.
Anna Landucci är bosatt i Gullringen och jobbar inom LSS, på en gruppbostad. Frida Lumme bor i Kisa och jobbar som projektledare på Kinda lärcentrum.
Den 22 juli kliver de upp på scenen för att ta emot sitt stipendium. Men också för att framföra en låt som de skrivit tillsammans.
– Vi ville ha med en låt som berör. När världen ser ut som den gör idag är det viktigt att vi låter sorgen ta plats, säger Anna.
Om de är nervösa? Absolut. Men som Frida säger:
– Att hålla på med musik ger så mycket energi, nåt så in i bomben. Man får en kick. Särskilt märks det när man har ett uppehåll. Det är något som saknas. Det är någonting som måste finnas i livet för att man ska må bra.