-- Oj, oj, oj, här är det full rulle, säger Erik Björklund i Axhult strax utanför Kisa.
Han har nyss lyft av taket på en av sina bikupor och nu surrar det som en sommardag. När han drar upp en av vaxkakorna kryper mängder av bin piggt omkring. Vaktinstinkten är också vaken och Erik får plötsligt ett bistick på armen.
Sonen Gustaf puffar därför lite rök för att få bina lite lugnare. I mitten går den stora drottningen.
-- Hon letar efter rena celler för att lägga ägg.
Vintertid ska biodlaren egentligen hålla sig borta från sina skyddslingar och i stället snickra nya kupor, lådor och ramar, läsa bilitteratur och njuta av den gångna sommarens honung.
Men Erik Björklund var bekymrad med tanke på de senaste dagarnas mildväder och bestämde sig för att kontrollera sina bin. Hans oro besannades när han upptäckte att drottningen var i full gång med äggläggningen.
Normalt sett ska bina sitta i dvala tätt tillsammans i så kallat vinterklot där det är 24 grader i mitten. Insekterna håller värmen och överlever den mörka årstiden med hjälp av den sockerlösning som biodlaren ger tidigt på hösten. Dessutom har de en egen uppbyggd fettreserv för att klara vintern.
Men blir de vårrusiga som nu, är det risk för att fodret tar slut. Inte minst när samhället växer med nya ägg och larver redan i januari. För att de ska klara sig hela vägen till flygfärdiga bin måste temperaturen i vinterklotet höjas till 34 grader.
-- Och då går det åt rejält med foder.
Utanför kupan finns än så länge inget matnyttigt att få för bina. Det är först när sälgen, snödropparna och krokusen blommar som de kan hitta vårens första nektar.
-- Det kan bli jättekris när det gäller foderförbrukningen. Som tur är har jag några gamla färdiga foderramar som jag kan sätta till.