I breven finns drömmar om ett bättre liv, berättelser om längtan och saknad. I morgon invigs utställningen "Amerikabrev berättar" på Kisa bibliotek.
Utställningen ingår i projektet Emile, Early Emigrant Letter Stories, och bygger på amerikafararnas brevberättelser från åren 1840 till 1920 om livet i det nya landet.
I projektet deltar Sverige, Polen, Tjeckien, Italien och Irland. Liknande utställningar invigs i varje land klockan två i morgon och ska turnera till olika städer.
Östergötlands länsmuseum är initiativtagare till Emile. Och det är Kinda kommuns gedigna brevsamling som utgör grunden för hela projektet.
Ing-Marie Wallin på Kisa bibliotek säger att breven gör projektet unikt.
-- Det har funnits många utställningar om utvandrarna, men här får besökarna direktkontakt med dem genom att breven återges, säger hon.
Ett mål har varit att se på likheter och skillnader mellan de olika ländernas emigrantbrev. Den största skillnaden ligger i hur breven hanterats av eftervärlden, enligt projektledare Dan Malmsten.
-- I Polen har man bara kunnat få tag på brev genom det statliga arkivet i Warsawa. De har ett mer formellt förhållningssätt till brev än vi.
De enda brev som bevarats där är de som beslagtogs och censurerades av polisen. Polen var då en del av det ryska imperiet, och därifrån var det förbjudet att utvandra och att hjälpa släktingar över Atlanten.
-- Det är rörande att se biljetter som skickades till släktingar men som stannade kvar hos polisen, säger Dan Malmsten.
Utställningen bygger på ett antal pelare med olika teman. Det mest slående är likheten i emigranternas berättelser.
-- Grundtonen i breven är allmänmänsklig. Det finns en gemensam orsak till utvandring: önskan om ett bättre liv. Och det som dåtidens emigranter beskrev känner vi igen hos våra invandrare idag, säger Dan Malmsten.
-- Det handlar både om att saker blir lättare i det nya landet och att annat blir svårare. Den naturliga fortsättningen på projektet vore att koppla de här breven till vår tids utvandrare.
Clifford Gustafsson är en av de utvandrarättlingar som bidragit till Kindasamlingen. Han skänkte redan på sjuttiotalet utvandrarbrev och fotografier till emigrantmuseet i Kinda.
På väggen i huset i Skinnarsko söder om Horn hänger två tavlor med texten "Home sweet home" och "Fear not I will help thee".
-- De har kommit med någon av amerikafararna hem, berättar Clifford Gustafsson.
-- Min far åkte som nittonåring till Amerika år 1906, och mina två farbröder kom strax efter.
Medan Cliffords far Konstantin flyttade hem igen efter några år för att gifta sig så stannade de två farbröderna kvar.
Det är framför allt breven från en av dem, Felix Netsell, som Clifford Gustafsson skänkt till Kindasamlingen.
Och så breven från en vän till hans mormor, änkan Charlotte Melkersson från gården Lyggestorp söder om Kisa.
-- Hon var en flitig brevskrivare som längtade väldigt mycket hem, berättar Clifford Gustafsson, som sammanfattat varje brevs innehåll på en papperslapp som han prydligt satt in i en pärm.
"Hon berättar om ett åskväder som slog bort skorstenen från huset som hon bodde i med sin familj". "Hon tänker tillbaka på hur roligt de hade när de satt och sydde". Breven är många och långa och inleds alltid med en bön om Guds frid.
För bara ett par veckor sedan fick Clifford Gustafsson och hans familj besök av sina amerikanska släktingar. Familjen Harper, barnbarn till Cliffords farbror, fick ta del av sin farfars brev hem till Sverige och besöka emigrantmuseet där det finns bilder på honom. Och lära sig att göra raggmunk.
-- De fick riva potatis på gammeldags vis med rivjärn. De fick nog lite ont i fingrarna, säger Clifford Gustafsson.