Det är januarikväll. Dagens eko berättar om ett 40-tal flyktingar som drunknat i Medelhavet. Hälften av dem är barn.
Samtidigt rullar en buss in i ett bostadsområde i Kisa. En lång resa är över för familjen Afyouni.
Mamma Amal, pappa Yasser, döttrarna Ala’a och Yousra samt sönerna Yaman, Mohammad och Alaa.
Ett gott liv
För fyra år sedan hade de ett gott liv i en lägenhet strax utanför Damaskus i Syrien.
Amal var hemmafru, Yasser målare och barnen hade antingen arbete eller gick i skola.
Livet förändrades när proteströrelsen över den nordafrikanska kontinenten och arabiska halvön nådde Syrien.
Hoppet som såddes i den arabiska våren maldes skoningslöst ner i ett inbördekrig.
Familjen Afyouni såg hus raseras, hörde skottlossning och kände marken skälva av bombkrevaderna.
Vänner och bekanta skadades, togs till fånga, försvann, dog.
På flykt
För att undkomma infernot flyttade familjen ner i hyreshusets källare. Till slut vågade de inte gå ut.
Och det skulle bli värre.
Utan mat och vatten fortsatte flykten till ett bostadsområde i närheten, men även här blev det snart ytterst riskabelt att stanna.
Familjen sålde sin bil, lämnade allt de ägde utom några väskor med det mest nödvändiga för ännu en ny tillflykt.
Med kriget i hälarna fortsatte de till fots över gränsen till Libanon.
Utan pengar, men med föda för dagen tack vare matpåsar från UNHCR. FN:s flyktingorgan beslutade till sist att familjen skulle betraktas som kvotflyktingar.
Då hade sonen Alaa redan begett sig till Egypten på eget bevåg.
Med Sverige som nytt hemland kunde han återförenas med föräldrar och syskon efter fyra år.
Nytt hem
Nu står de i hallen till lägenheten i Kisa. Nakna glödlampor skänker ljus över kala väggar och golv i januarimörket.
Arabiskan ekar i tomheten.
Det enda som finns i bostaden är fullpackade resväskor, en sopkvast med skyffel, två köksstolar och ett bord.
Och tre madrasser direkt på golvet.
På en av dem sitter Yaman.
Sömnen vill lägga honom ner på bädden, men nyfikenheten på allt det nya håller honom fortfarande sittande.
I morgon är en annan dag. I ett annat land som han bara kunde drömma om tidigare.
Torbjörn Lindqvist