DNA-spår i flyktbilen inte nog för att fälla?

- Bevisningen håller och jag räknar med en fällande dom, sa kammaråklagare Gunilla Öhlin direkt efter rättegången i förra veckan.

Hennes främsta bevis är DNA som hittades i flyktbilen. Däremot fanns inget matchande DNA från de åtalade männen på själva brottsplatsen. Frågan är då om DNA-profilerna i flyktbilen ska räcka för en fällande dom.

Nej, hävdade männens förvarsadvokater i tingsrätten.

- Det är inte styrkt att min klient har varit på platsen över huvud taget, sa 53-åringens advokat Henrik Olsson Lilja och vände sig mot rättens ordförande och nämndemän:

- DNA på föremål är inte avgörande, men risken är att ni som ska döma förblindas av DNA.

För att männen ska dömas för bankrånet måste det vara ställt utom allt rimligt tvivel att de är skyldiga. Då krävs att DNA-proven kan sättas in i en helhet eller ett händelseförlopp som stämmer överens med den kedja av indicier som kammaråklagare Gunilla Öhlin presenterade i sin slutplädering.

Generellt bedöms DNA som stark bevisning i landets rättsalar, enligt Ann Jangblad, förste forensiker (se fotnot) vid SKL (Statens kriminaltekniska laboratorium i Linköping).

- Men det måste sättas i sitt sammanhang.

Att konstatera att de åtalade männen varit i kontakt med en rånarluva, ett par skidglasögon och ett tygstycke som hittats i flyktbilen, är därför inte detsamma som att de har gjort sig skyldiga till bankrånet i Kisa.

Åklagarmyndigheten i Göteborg gjorde 2008 en genomgång av 103 domar som visar att domstolarna i hög grad följer ett uttalande av Högsta domstolen (Hd) om bevisvärdet av en DNA. Enligt Hd ska ett utlåtande från SKL om överensstämmelse mellan en misstänkt och DNA-profilen i ett spår i alla normala fall utgöra tillräcklig bevisning om att den misstänkte har avsatt spåret.