Den teorin har på senare år fått fäste i brevduvekretsar. Men några vetenskapliga belägg finns inte, inte heller några iakttagelser av att vilda fåglar flyger fel oftare än förr.
-- Vi vet att fåglar är känsliga för jordens magnetfält. Rent teoretiskt skulle elektromagnetisk strålning från mobilnäten kunna påverka dem. Men vi vet ännu inte hur detta magnetsinne ser ut, säger Thomas Alerstam, professor i zooekologi vid Lunds universitet och Sveriges främsta auktoritet på fågelflyttning.
Brevduvor har använts mycket i forskningen.
Vad man vet är att fåglar liksom de flesta djur har mikroskopiskt små kristaller av mineralet magnetit i kroppen.
Dessa kristaller ställer in sig i förhållande till magnetfältet, ungefär som en kompassnål. Dessutom finns det magnetiskt känsliga proteinmolekyler i ögats näthinna.
-- Magnetkompassen är demonstrerad i många studier. Men fåglar, havssköldpaddor och andra flyttande djur verkar också ha ett kartsinne, säger Thomas Alerstam.
Tanken att orienteringen skulle kunna påverkas av strålning är inte ny. Bland annat har flygande brevduvor utsatts för försök med radarstrålar, dock utan att reagera.
Brevduvornas extrema orienteringsförmåga är medvetet framavlad sedan tusentals år.
Aveln har också inriktats på snabba och uthålliga fåglar med kraftig kropp och kort stjärt.
Vid tävlingar släpps en mängd duvor samtidigt på samma avstånd till hemmaduvslaget, mellan 20 och 100 mil. I Sverige pågår tävlingssäsongen från mitten av maj till slutet av augusti.