En bit upp i Enebybacken hittar vi det röda huset, med vidunderlig utsikt över samhället och Kisasjön. Huset på 110 kvadratmeter är från slutet av 1800-talet, men relativt nyrenoverat och i gott skick. På den över 2 000 kvadratmeter stora tomten finns dessutom vedbod och ett stort gårdshus med allrum, bastu, toa, dusch och garage.
I Linköping hade motsvarande hus säkert gått på minst tre miljoner kronor. I Kisa kunde Linn och Hampus köpa det för 1 220 000.
– Det gick bara upp 70 000 från utgångspriset. Vi hade nog lite flyt, vi trodde att det skulle bli dyrare, säger Linn.
Men för några år sedan hade huset förmodligen varit ännu billigare.
– Det märks att priserna har stuckit iväg. Kompisar till oss köpte ett hus i ungefär samma storlek för tre år sedan. De gav 600 000, berättar Hampus.
Hampus arbetar på en smidesverkstad, Linn som elevassistent på Bäckskolan och ibland även på fritids. Att få låna en miljon var inget problem.
– Men i Linköping hade vi inte kunnat köpa ett sådant här hus på våra löner, tror Hampus.
Hampus lägger på ved i braskaminen. Det behövs. I övrigt har huset endast elelement, och Linn, som är lite frusen av sig, tycker att huset ibland känns lite kyligt.
Annars är huset precis vad de letat efter. Två krav hade de: Det skulle vara ett hus med karaktär och det skulle ligga soligt.
– Vi bodde i en jättefin lägenhet innan – men det var alltid skuggigt där. Det var så tråkigt att bara kunna köpa växter som tålde ständig skugga, säger Linn.
Både Hampus och Linn är uppväxta i Kisa.
– Jag hade nog inte tänkt att bo här som vuxen. Normen är ju att flytta till en stad. Men jag är hästtjej och gillar skogen och naturen. Och att ha nära till jobbet är värt mycket. Så nu känns det jättebra att bo i Kisa, säger Linn.