Det har journalisten Torbjörn Nilsson funderat på sedan han förra året fick Kisa rotaryklubbs uppdrag att skriva en bok om John Anderson. Inför ett fullsatt bibliotek i Kisa berättade han i onsdags kväll om sina efterforskningar.
-- Mycket av Johns levnad finns bara i minnen och människors hjärnor. Därför är det svårt att ge en sann bild av honom.
Efter en rad intervjuer och samtal med släktingar, vänner och bekanta till John Anderson har Torbjörn Nilsson hittat fram till en man med många sidor.
-- John Anderson var en paradoxernas man. En svärande och glatt drickande festprisse, en from kyrkvärd, en stor affärsman som inte ens klarade av sin privata bokföring, en rasande och skällande man som gråtande bad om ursäkt, en rolig gubbe som gärna ställde till kalas och som periodvis var djupt deprimerad.
John Anderson föddes 1899 i en av Kisas få förmögna borgarfamiljer, blev faderslös vid åtta års ålder, sattes under förmyndarskap, ville bli jägmästare, men avbröt studierna för att bli järnhandlare i Kisa.
Full med energi och idéer bildade han föreningar och ordnade på eget bevåg samhällets första vattenledningar och avloppsnät. För att klarar av den stora investeringen lånade han pengar av bönderna i Hovby strax utanför Kisa.
-- Men han hade svårt att slå sig till ro och ville hela tiden nånting mer.
Efter en aktiv tid som vice ordförande i Svenska järnhandlarförbundet och perioder av psykisk ohälsa sålde John Anderson sin järn-affär.
Andra världskriget var slut och nu satsade han på brunnsborrning och stenröjningsmaskiner i Italien, Indien, Pakistan, Saudiarabien och Libanon.
-- Han blev en global kapitalist, men hur det gick till råder det delade meningar om.
Men affärerna gick dåligt och John Anderson tvingades sälja sitt konkursfärdiga bolag.
-- Det sägs att han också blev avsatt ur bankstyrelsen i Kisa och att han grät offentligt på torget.
Snart smidde han dock nya planer kring turismen i Kinda och att bevara och beskriva Kisas historia.
När han avled 1975 var han mitt uppe i arbetet med "En bok om Kisa socken". En insats, likt många andra, som han aldrig fick se det färdiga resultatet av, enligt Torbjörn Nilsson.
-- Han var en pionjär som inte fick skörda vad han en gång hade sått.
Boken om John Anderson, som ännu inte är klar, finansieras med bidrag från Birgersonska fonden.